Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Angeläget, av Carl Fries
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fallet och Skogs- eller Åkerfallet, och tätt intill husen Pörtfallet, som
ju pekar på det finska inslaget.
Det nu sagda drar upp konturerna till en äldre tids hushållning.
Det var skogen, svedjefallens askbemängda jord, som med ”fallråg”,
rovor och ymnig gräsväxt fick sörja för mer än halva födan åt folk
och fä. Härtill kom att betesdjuren gav must åt de små åkrarna vid
gården, som kunde brukas utan träda och förmås att lämna sina
korngrödor genom tiotals år i följd.
Skogsbonden levde på skogen. Det är inte för mycket sagt.
Men dessa bergslagsskogar gav också något annat av yttersta vikt
— träkolen till hyttorna, av vilka Svenshyttan var en bland de
många. Kilsbergsskogen är full av kolbottnar, gröna runda planer,
där den som här skriver mångfaldiga gånger har slagit ner sina
tältpinnar i den svarta, krasande kolstybben. Vägarna som leder
ner till Lockhyttan, Klockarhyttan, Blackstahyttan, Garphyttan o.s.v.
är alla i botten svarta av kol, bitar av träkol som har tappats i snön
från otaliga kolryssar, där de knirkade fram ur skogen.
★
Det är lätt förståeligt att man lika litet här som på Linnés
Rås-hult kan återskapa hela bilden av odling och arbetsliv. Det är inre
meningen att Garphytteskogen skall förvandlas till sotiga svedjefall
med råg och rovor och saftiga gräsbeten, att milröken åter skall
svepa över Kilsbergen, tackjärnet strömma vitglödande i formarna
och ”hyttornas lågor få färg”, som Karlfeldt säger. Ingen rättrogen
utilist behöver ängslas för sådana vidlyftigheter. Man får nöja sig
med vad som ännu kan vinnas. Det är mycket nog.
Den lilla bergsmansgården kan timras upp än en gång, äng och
åker brukas, kryddtäpporna blomstra igen, brunnarna rensas och
fördjupas, hägnaderna uppföras på nytt, kalvtomterna befolkas. Vad
hus och inägor beträffar kan alltsammans bringas i överensstämmelse
med den skifteskarta från 1822 som lyckligtvis finns och redan har
blivit nämnd.
Det är fullt upp att göra. En brukare fattas, åkrarna ligger i vall,
och mycket återstår innan ängen har fått igen de rätta dragen. Hur
30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
