Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Angeläget, av Carl Fries
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men allt detta kostar pengar. Det är inte nog med
engångskostnaden för hitflyttning av lämpliga gamla hus, gårdens underhåll och
tillsyningsmannens arbete måste också betalas.
Det har alldeles nyss betonats att skogen i forna tider fick stå
för den drygare posten i bergslagsbygdernas underhåll. Så bör det
få vara på denna kritiska punkt också i framtiden, men i en ny och
förändrad mening. Garphytte nationalpark innefattar till all lycka
mer än 80 hektar av den gamla utmarksskogen. I stället för råg och
rovor från svedjefallen, goda beten därsammastädes och träkol för
hyttans behov ger skogsmarken nu timmer och massaved. Det finns
50.000 kronor hopsparade av dessa skogspengar; de skall enligt
bestämmelserna användas på nationalparkerna; låt dem gå till gårdens
upprustning! Och det blir enligt expertisen åtskilliga tusenlappar i
årlig avkastning till löpande omkostnader. Det räcker en bit. Nu är
det domänverket som sörjer för nationalparkerna. Ödet har fogat så
att cirkeln sluter sig: det är skogen som skall göra’t. Garphytte
nationalpark kunde tio år härefter vara vad den en gång har varit, en liten
bergsmansgård i kanten av Lekebergslagen. Den kunde ge
åtminstone sommaraspekten av en sådan gård, en sådan ljus odlingskrets
mot skogens mörka bottengrund — och ge den åt hela det sommar
-farande Sverige, till ögonfägnad, men också till erinran om en
bondegärning som nu är historisk.
CARL FRIES
32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
