Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två minnesmarker, av Nils Eckerbom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Trehörningen är dock så långsmal att dess nordända ligger nära
tusen meter norr om kyrkan utmed landsvägen mot Vretstorp. Sjön
angränsas här av en rätt stor, kal betesmark, som prydes blott av
ett par åldriga solitärträd och en källa, som med ständigt iskallt
vatten berättar om sin härkomst ur isälvsfältets djup. — Man kan
gå västerut, på en smal kärrväg, öven den betesmarken (där man i
vårtid kan fröjdas åt inte så få nyfikna och blåögda backsippor) för
att komma till Snavlunda äng — som på intet sätt utifrån
annonserar sin tillvaro, men dock, minnsann, inte behöver skämmas för att
skådas jämsides med Tjälvesta beryktade äng.
Snavlunda äng, som i orten går under namnet "Rödjorna”, är en
del av Snavlunda ecklesiastika boställskog och äges av Snavlunda
pastorat och kyrkorådet i socknen som förvaltningsorgan och
stifts-nämnden i Strängnäs som högre instans.
Arealen uppskattas till c. 6.00 har fastmark, c. 0.75 har
”sank-mark” och c. 1.75 har kärrmark, inalles c. 8.50 har. ”Rödjorna”
avgränsas i nordöst av förenämnda kala betesmark, i öster av sjön
Trehörningen samt i väster av dels en bäck (som framrinner i sank- och
kärrmark från Hällasjön), dels boställets åkerjord. Det har sålunda
i stort sett naturliga gränser.
Terrängen är ännu starkare kuperad än i Tjälvesta äng.
Huvudpartiet består av en långsmal ås, som grenar sig gaffelformigt i söder.
Åsens sluttningar i öster (mot sjön) och söder (mot kärrmarkerna)
är ofta mycket branta, dess högre partier ligger 15—17 m. över
sjöytan och sankmarken.
Området har tidigare utarrenderats och använts som hag- och
betesmark för boställets kreatur (kor och kalvar). Så småningom har
det tydligen ”grott igen” som följd av underlåtna, för betets
vidmakthållande erforderliga, rödjningar och avverkningar. Denna
underlåtenhet har i första hand medfört uppkomst av en rik buskvegetation
å fastmarken, mest bestående av hassel och try, men även av hägg,
samt sly av asp och björk under de ofta gruppvis kvarstående äldre
hagmarksträden. Dessa är i allmänhet mycket gamla och grova. De
utgörs å fastmarken huvudsakligen av de ”ädla” trädslagen:
skogslind, ask och ek i ståtliga exemplar, samt av grova aspar, björkar och
enstaka granar. Yngre svartal växer utmed sjöstranden men äre-
40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
