Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturvårdskonsulenten, av Erik Rosenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATUR VÅRDSKONSULENTEN
Västernärkes naturvårdsförening är nu i full gång med ett
intressant och spännande experiment: ett försök att i grevens tid rädda
Kilsbergens försvinnande berguvar. Från att under 1800-talet ha
häckat på fyra fem ställen däruppe, återstod fram på 1920-talet
endast två. Längst höll han ut i trakten ovan Frösvidal, sista
häck-ningen där inträffade 1937 och sista uvropen hördes 1950. Nu finns
blott någon enstaka kvar och ingen som markerar revir.
Det lider ingen tvekan om att det varit människan som direkt
fördrivit berguven liksom havsörnen. Annars ligger orsaken till
fågelarters försvinnande mest i förändring av tillhåll, biotoper, eller i
vissa fall klimat. Men de nämnda fågelarterna höra till de mest
an-passningsdugliga och minst specialiserade, de ha en gång bebott alla
trakter av vårt land, bara det funnits en fredlig boplats för uven och
ett lämpligt fiskevatten för örnen. ”Felet” med dessa fåglar har varit
deras betydande storlek, de ha dragit uppmärksamheten på sig,
böss-bärarnas och boplundrarnas.
Klimatet går ju icke att göra någonting åt, när det är detta som är
orsaken till att t. ex. blåkråkan drar in sina nordliga förposter eller
dalripan sina sydliga, svårt är det också många gånger att hejda
minskningen av arter, som råkat illa ut vid skogs- och
jordbruksra-tionalisering, fåglar som hackspettar, en del ugglor, flera hönsfåglar,
kornknarr. Teoretiskt skulle det räcka med enbart fridlysning att få
46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
