Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturvårdskonsulenten, av Erik Rosenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blev ”konversationen” i voljären särdeles livlig och högljudd, hannen
krumbuktade kring honan med framåtböjd hållning och uppslagen
stjärt — ackurat som en orrtupp! — och det vita hakskägget blänkte
till i dunklet och markerade hans hoande. Något mera blev det dock
inte, honan, född 1953, var förmodligen för ung för häckning.
Tack vare en donation från Örebro läns jaktvårdsförening behövde
man inte vänta ett år på att fullfölja experimentet. Konsulenten
Folke André skaffade ett par uvungar från södra Norge, som anlände
till Mälasjön 27 augusti och bereddes plats i en avbalkning i den
stora buren. Här fingo de uppehålla sig i tre veckor för att bekanta
sig med platsen och gammaluvarna. De voro redan vid ankomsten
ganska fullvuxna och i det närmaste fullfjädrade, när dörren till
friheten öppnades för dem 15 september hade de utvecklats till ett par
präktiga unguvar, hanne och hona. De funno sig genast tillrätta, togo
dagkvarter i den närbelägna skogen och kommo i skymningen, när
gammeluven ropade, flygande till buren, där de slogo ned på taket
för att spisa höns eller duva eller vad det nu var för gott, som Gustav
hade att bjuda. Redan efter ett par dagar sågs en av unguvarna sitta
på källartaket med en vattensork i klorna som han tagit alldeles själv
i potatislandet. I skrivande stund, 17 oktober, kommer alltjämt
unghannen fram, medan unghonan endast då och då röjer sin existens
genom det väsande ungfågellätet inåt skogen. Början är alltså lovande,
det vimlar av ekorrar i skogarna denna höst, tillgången är i själva
verket rikare än på 41 år, vilket måste öka utsikterna för unga uvar
att klara vintern.
Mycket arbete och mycket pengar har västernärkingarna satsat på
att få tillbaka uven i sina blåa berg. Bara den stora buren kostade
femtonhundra kronor! Och tänk bekymret med färsk mat dagligen
i värmeböljan åt de kräsna matgästerna långt uppe i skogen, men
den saken har klarats med glans av Evald Lindström, den entusiastiska
ordföranden i föreningen, och Åke Johansson. Hela befolkningen
synes stå bakom företaget. När Mauritz Magnusson, den riksbekante
ornitologen och naturvårdaren, besöker socknarna tillsammans med
sina i skilda fack och konster framstående medarbetare — fru Anna
Abenius, folkskollärare Backlund, skogvaktarna Nils Lagerqvist och
Karl Ivar Persson samt kantor Bengt Rundberg — då blir det fullt
4
49
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
