Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om Hjälmarens växtplankton och våra sjöars förorening, av Sven Junell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
handa sätt. Fasta ämnen bottenfällas, och i Oset, dvs. i området kring
åmynningarna, är bottnen täckt med porösa slamlager. Och då hela
Hemfjärden och särskilt den västra delen är mycket grund utanför
ångbåtsrännan, så virvlas dessa lager lätt upp av vågorna och av
motorbåtar och ångbåtar. Utanför Lillåns mynning fastställdes vid
lugnt väder den 3/9 1951 siktdjupet till 17 cm. med hjälp av en
vitskiva, och utanför Hjälmarsberg erhölls samtidigt värdet 32 cm.
Vid den kemiska nedbrytningen av de organiska ämnena i dessa
avlagringar förbrukas mycket syre, och på vintern har syrebristen vid
flera tillfällen varit katastrofal för fiskarna.
Det råder en påfallande fattigdom på flytbladväxter och
framförallt på ständigt nedsänkta vattenväxter, och detta är rätt naturligt.
De lösa avlagringarna erbjuder ett dåligt fäste för rotsystemen, och
framförallt hindrar de uppslammade partiklarna solljusets
nedträngande i vattnet, samtidigt som de förorsakar tjocka beläggningar
på växterna. Äldre botanister kan emellertid berätta, att förr i tiden
fanns det en ganska rik vegetation av dylika växter.
I skarp kontrast till denna fattigdom står den yppiga
strandvegetationen kring Hemfjärdens inre del. Där har vi en vassdjungel, som
man knappast tar sig igenom vare sig till fots eller med hjälp av
båt, och i denna ser man, t. ex. vid en färd på Lillån, enstaka
exemplar eller stora bestånd av jättegröe (Glyceria maxima’),
kavel-dun (Typha latifolia), svärdslilja (Iris pseudacorus), kalmus (Acorus
calamus), igelknopp (Sparganium ramosum), vattenmärke (Stum
lati-(olium) och sprängört (Cicuta virosa) för att nämna några exempel.
Ute i det fria vattnet finns från Lillåns mynning till långt ut i fjärden
sävruggar av alla storlekar, och deras antal och storlek tilltar
uppenbarligen för varje år. I ruggarna anhopas slam, och härigenom
medverkar de på ett effektivt sätt till fjärdens igenväxning.
I alla sjöar finns det små växter (mest alger) och djur, som håller
sig svävande i det fria vattnet. Denna organismvärld kallar man
plankton, och både växt- och djurplankton är av största betydelse
för fiskproduktionen. Algerna bereder liksom andra gröna växter
organiska ämnen av oorganiska och är därför av utomordentligt stor
betydelse för ämnesomsättningen i sjön. De planktoniska kräftdjuren
54
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
