Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Backsippan som hotar försvinna, av Anton Jansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
intakt utom dess västligaste del, varest finnes ett grustag, där grus
hämtas, dock endast för Segersjögodsets eget behov. Backsippor växa
på hela åssluttningen, och förekomsten är riklig. Förr hände att man
kom till platsen i bil och uppgrävde baksippstånd med roten för
inplantering i trädgårdar, men numera kunna inga spår till dylika
ingrepp ses. Vegetationen på åsen är med hänsyn till jordmån (grus
och sand) samt belägenheten i svag sluttning åt söder utpräglat
xero-fil, sammansatt av en ört- och gräsmosaik som under århundraden
kunnat stabilisera sig här, där odling icke förekommit. De viktigaste
örtkomponenterna äro Viscaria vulgaris, Thymus serpyllum, Silene
nutans, Stellaria graminea, Dianthus deltoides, Pimpinella saxifraga,
Veronica campestris, Calluna vulgaris, Avena pratensis, Deschampsia
flexuosa, Vicia cracca, Potentilla argentea, Chrysanthemum
leu-canthemum, Hieracium pilosella, Gnaphalium dioicum, och inslag
i växtlighetens göras också av Hypericum perforatum, Artemisia
vulgaris, Filipendula hexapetala, Trifolium medium, Galium verum,
Lotus corniculatus, Scabiosa arvensis, Campanula rotundifolia.
Poly-gala vulgaris, Achillea millefolium, Hypochaeris maculata,
Chrysanthemum vulgäre. I grustaget har inkommit rikligt med
Chrysanthemum vulgäre och Agropyrum repens f. glaucescens, och på en
gångstig Matricaria discoidea. Den enda trädvegetationen på åsen
utgöres av en knappast meterhög tall och i den västra delen av 6—7
unga rönnar.
Redan för nu flera år sedan gjordes hos ägaren till Segersjö,
nuvarande överstelöjtnanten John Montgomery-Cederhielm, förfrågan om
icke åsen med backsipporna kunde fridlysas, och även en förnyad
framställning till densamme har mötts med stor välvilja.
En inventering av backsippornas kvarvarande lokaler i länet kunde
vara motiverad med tanke på det hot som de har över sig genom
åsarnas exploatering för grus- och sandtäkt, och där så ej varit fallet,
genom uppgrävning av exemplar för inplantering i trädgårdar,
varigenom beståndet minskas och fula gropar i marken röja människans
ingrepp i ett naturligt växtsamhälle. Dylik omflyttning från
ur-sprungsmiljö till rabatt eller stenparti lyckas för övrigt sällan lika
htet som med guckuskon, vars sista exemplar på gamla kända
växt-platser nu här och där befinna sig i trädgårdar i närheten. Båda dessa
88
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
