Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rovfåglarna och människan, av E. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Duvhökens hona
matar de halvvuxna
ungarna.
Foto O. Knöppel.
fria naturen är en estetisk berikelse, medgivandet att människan inte
bara lever av bröd, är ett berättigat krav från dessa naturintresserade
människors sida om hänsyn också till deras synpunkter, när
spörsmålet om rovfåglarnas vara eller icke vara skall dryftas.
Rovfågels-frågan är inte allenast en fråga som rör bara landets jägare, til syvende
og sidst är det nationen i dess helhet och inte de enskilda jordägarna
som äger landets rovfåglar. Denna uppfattning gör sig gällande allt
starkare.
Under åren 1943/44—1950/51 blev enligt tillgänglig jaktstatistik
genomsnittligt 16.000 rovfåglar skjutna pr år. Då de allra flesta av
dessa, förmodligen mer än 3/4, sköts under sträck från grannländerna
i norr och öst, har större delen av nedskjutningen varit meningslös.
Den har riktat sig mot fåglar som inte häckar inom landet.
Jaktförnöjelsen är icke nog motivering för en dylik massnedskjutning.
Nu är här i SVERIGE duvhöken äntligen struken från listan över
fredlösa. Kungl. Maj:ts nådiga kungörelse den 17 juni 1955 om
fridlysning av vissa djurarter under jaktåret 1955/1956 gör detta
veter-[igt. Vråkarna har ju redan — liksom duvhöken nu — åtnjutit skydd
under häckningstiden, och fredningen omfattar därvid — märk väl!
— såväl bo som ägg. Detta är äntligen ett tuppfjät mot en syn på
131
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
