Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sommargyllingen i Närke, av Bertil Svensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SOMMARGYLLINGEN I NÄRKE
Till stor glädje för Närkes naturvänner berikades landskapet under
1940-talet med flera nya fågelarter. Den grannaste av dem var
som-margyllingen, Oriolus oriolus, som under flera år stadigt återkom
och ett tag såg ut att ämna bli fast medlem av faunan.
Sommargyllingen är av starens storlek. Den gamle hannen är
lysande gul med brunsvarta vingar och röd näbb, honan och
ungfåglarna ävenså ettåriga hannar är gulgrönaktiga och mera dunkla.
Fågelns lockläte består av starka, upprepade flöjtsignaler eller
visslingar som kan bokstaveras med ”sci-iu-hio”, ibland ett enklare ”hio”.
Flöjtningen upprepas ungefär var femte sekund. Vid gynnsam
luftakustik kan sommargyllingen höras en kilometer. Ibland låter fågeln
mellan flöjtningarna höra svag sång, ett liksom gnisslande joller.
Varningslätet är ett utdraget kraftigt ”krääk-äk”, vid stark
upphetsning ett falklikt ”ky-ky-ky-ky”.
Här i Närke upptäcktes fågeln första gången på Essön i
Hjälmaren 1944 enl. Rosenberg. Sedan dröjde det till 1946, närmare
bestämt den 7 juli. Under en roddtur på Svartån märkte jag ett
egendomligt visslings- eller flöjtningsläte, som jag tidigare inte hört.
Åstränderna är här kantade med täta alhäckar, och därinifrån kom
det egendomliga ljudet. När jag lyssnat en stund flög en fågel i en
djup dykning över ån och försvann i motsatta strandens alhäck.
Fågeln påminde i färg om en gröngöling, fastän den inte var så stor.
133
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
