Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bottenmaterial och grunderingar - Förlimning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
formalineras. Sedan första limningen torkat slipas
ytan lätt med sandpapper (oo eller ooo) så att knutar
o. dyl. avjämnas. Om en större knut skall avslipas
trycker man med ett finger underifrån på knutens
plats och slipar mot fingret, men aktar väl att slipa
så att hål uppstår. Bäst är att först taga varje
ojämnhet för sig och sedan hastigt överslipa hela ytan.
En duk kan ofta med fördel limmas med stelnat,
gelatinerat lim. Man använder sig då uteslutande av
palettkniven, tar med denna en mindre kvantitet
på klingan och breder det först på duken ungefär
som när man breder smör på en smörgås. Sedan man
arbetat limmet en smula med kniven låter det sig
lätt fördelas över ytan. Allt överflödigt måste
ytterst noga avskrapas. En dylik »kallimning» kan vara
till fördel därest väven är mindre tät.1 Vid all
limning är det viktigt att se till att duken får lim över
allt. En aldrig så liten fläck som blivit överhoppad
kan ställa till svårigheter i fortsättningen.
Ett recept på lim som icke kräver
formalinbehand-ling meddelar professor Wehlte:
50—60 gr lim löses på vanligt sätt i 3/4 1 vatten,
blandas därefter med 1/4 1 varmt vatten i vilket 6 gr
vit, pulvriserad alun lösts.
På grund av tillsatsen av alun blir detta lim efter
torkningen tämligen okänsligt för vatten. Dylikt lim
kan dock icke länge (1 à 2 dagar) bevaras utan
måste helst omedelbart användas.
1 Gynnar dessutom icke uppkomsten av limormar.
32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
