Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bindemedel och medier - Grupp 1. Feta, torkande oljor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Oljan är först grönaktig, sedermera gulaktig. I
jämförelse med linoljan är den ljusare, mera
tunnflytande, upptar vid rivning mera färgstoff, den
gulnar vida mindre, torkar något långsammare och
förlänar färgmassan en smörartad konsistens. En
nackdel är dock, att den tämligen hastigt härsknar samt
att dess färgfilm icke torkar så hårt och fast som
linoljans. När det gäller valnötsolja är det sålunda
av ännu större vikt, att den förvaras i flaskor väl
fyllda och tillslutna. Med valnötsolja rivna färger
arbeta sig lättare i en målning och ge mjukare och
finare penseldrag (exempelvis kremservitt).
Oljan torde ha varit i bruk redan under
1400-ta-let och man har tidigt förstått både dess förtjänster
och mindre goda egenskaper.
Vallmoolja erhålles genom en pressning av fröna
från den vita vallmon. Kallpressning ger en så gott
som vattenklar olja, vars egenskaper mycket likna
valnötsoljans. Den ger färgen en »kort» smörartad
konsistens, den gulnar med tiden nära nog inte alls.
Vid torkningen är rynkbildningen obetydlig i
förhållande till linoljans. I den moderna
konstfärgsfabri-kationen har den kommit till användning i stor
utsträckning. Enär den torkar mycket
långsammare än linoljan använder man den särskilt för rivning
av färgstoff, som påskynda torkningen såsom
kremservitt, neapelgult, koboltfärger, pariserblått, umbra,
under det att linoljan användes till sådana färger som
fördröja torkningen. Genom att sålunda använda
59
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
