Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bindemedel och medier - Grupp 4. Hartser - Mjuka hartser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är något längre än mastixens och hårdheten något
större. Damar av högsta kvalitet torde vara det harts,
som gulnar eller förändrar sig minst. Den användes
på samma sätt som mastix. Vid tillsats till
tempera-emulsioner bör damarlösningen vara något mera
koncentrerad (i damar på z fransk terpentin, vol.).
Damar- såväl som mastixskikt låta sig lätt
regenereras medelst spritångor. Under tidernas lopp händer
nämligen ofta, särskilt å målningar, som hänga i
fuktiga lokaler, att fernissan genomspränges av en
sorts sprickbildning, som kan bli så tät, att den
liksom bildar en vit hinna. Man kallar detta fenomen
att fernissan blivit blind. Tack vare dessa hartsers
löslighet i alkohol kan klarheten och
genomskinligheten återställas genom att målningen utsättes för
spritångor i särskilt konstruerade plåtlådor. Sedan
fernissan upplösts får den torka utan att beröras.
Sandarak liknar till utseendet mastix men är något
djupare i färgen. Den fås från ett barrträd, som
förekommer i Marocko och Algier. Den nutida
san-daraken är av allt att döma icke identisk med den
som förekommer i recepten i äldre måleri. Den
löser sig fullständigt i sprit samt delvis i terpentin.
Som fernissa till oljemålningar är den oanvändbar
dels på grund av sin obehagliga glans, dels på grund
av att den dåligt låter förena sig med oljefärg. En
viss användning har den fått i
kautschuktillverkningen. Genom Sandarakhartsens verkan i radergum-
82
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
