Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pigmenten - Röda pigment
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
järnoxidens mineraler, järnglans, vanligen kallad
blodstensmalm. S. k. röd hematit (blodsten) är
likaledes järnoxid, fast mindre tät. Järnoxid erhålles
också som slutprodukt vid tillräcklig glödgning av
järnföreningar, såsom järnhydroxid, järnkarbonat
eller vanligast järnsulfat (järnvitriol). I allmänhet
skiljer man på två vägar vid framställningen: i) den
torra metoden, 2) den våta. I anseende till råämnena
har Kallstenius indelat framställningssätten i tre
grupper: 1) Järnmöjegruppen, innehållande de
färger, som framställas ur i naturen direkt
förekommande råämnen (hematit, järnkis, järnglans), 2)
Eng-elskt-rött-gruppen, innehållande färger som fås ur
avfall vid järnvitriol- eller alunberedning eller ur
järnhaltiga grusvatten, 3) Caput mortuum-gruppen
med de färger, som framställas ur restprodukter vid
svavelsyretillverkningen och som kännetecknas av sin
violetta klang.
För konstnärsbruk fordras en hög kvalitet av
perfekt renhet. I oblandat tillstånd är engelskt rött en
särdeles intensiv färg och som sådan rätt
svårbehand-lad på paletten. Den benämnes då ofta Terra di
Tre-viso (obs. icke någon naturlig terra). För att
erhålla den mörka violetta tonen upphettar man
stoffet till vitglödgning. I blandning med blanc fixe,
krita, gips eller kaolin erhållas ljusare klanger, vari
kunna ingå röda ockror, naturliga eller brända.
Väl framställt engelskt rött tillhör konstnärens
hållbaraste färger.
120
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
