Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teknik - Om fernissning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
partier, ibland av den omfattning att de täcka hela
ytan. Färgen har som det heter slagit in. Därmed
förstås, att en del av färgens bindemedel sugits ned
i grunden och färgstoffet sålunda berövats det
ämne, som ger en speciell klang- och djupverkan.
Därtill kommer också, att åtskilliga färgstoff vid
förlusten av sitt bindemedel ljusnat eller ändrat nyans.
Genom fernissa återför man målningen till sitt
ursprungliga utseende, som den hade när konstnären
lade sista handen vid den, och till det optiska
sammanhang bindemedel och färgstoff då hade. Som
extra effekt erhålles dessvärre en alltför glänsande
yta.
Men fernissa har icke endast en optisk uppgift.
Genom den hartshinna som vid fernissning lägges
över en målning, erhåller den ett gott skydd mot
atmosfärisk påverkan samt även i någon mån mot
mekanisk åverkan. Mången konstnär menar
emellertid, att han vida föredrar oljefärgens matta yta
och övriga skäl för fernissning lämnar han därhän.
Han bör då göra klart för sig vilka risker en starkt
inslagen oljemålning är utsatt för. Att åtskilliga
färger, som omslutna av tillräckligt med bindemedel
eller skyddade av en fernissyta äro fullt hållbara, bli
starkt förändrade om de utsättas för
luftföroreningar, bör sålunda framhållas. Kremservitt och
neapelgult svartna och de gula kadmiumfärgerna bli
vita. Skulle dessutom någon konservator i framtiden
vilja »rädda» genom att fernissa kan det hända att
212
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
