Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Optiska målarfrågor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Liksom ett musikstycke går också en målning
mestadels i en bestämd skala, en bestämd tonart.
Målningens enhet och välljud äro sålunda beroende av
vissa färgdominanter. I detta avseende kan det vara
av betydelse att hålla Rembrandts råd till sina elever
beträffande »vänskapligt stämda klanger» i minnet.
Hur underbart färg kan varieras inom samma tonart
det visar icke blott äldre mästare som Rembrandt. Vi
se det hos alla kolorister, hos Corot, hos Cézanne, hos
Josephson, Aguéli och Isakson. Att galleritonen kan
tämja även ganska djärva motsättningar visar van
Gogh. Men hur fränt än denne konstnär drev upp
sina färgackord tillämpade han dock oftast
undermedvetet den Rembrandtska regeln.
Liksom man i många moderna
musikkompositioner frångått allt vad harmonilära heter så har man
i modernt måleri också i mångt och mycket frångått
alla klassiska regler. Atonalismen i musiken har haft
och har sin klara parallell inom måleriet. Om våra
öron och ögon i längden skola finna glädje och
upp-byggelse på dessa vägar får väl en framtid bedöma.
248
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
