Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kortfattad överblick över materialen och tekniken hos äldre och nyare mästare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man förstår därför, att det nya målningssättet
med ens löste det medeltida tvånget och skapade
oanad frihet. Det är även troligt, att bröderna van
Eyck hittade på att riva oljefärgen fast. Tidigare
hade oljefärgen säkerligen använts i tunnare
konsistens. Den nya fastare rivningen tillät ett nyanserande
och ett lättare handhavande med de rikaste
möjligheter. Man ägde med dessa färger förmåga att allt
efter gottfinnande måla laserande, halvtäckande,
schumrande och helt täckande. Dessutom ägde de
tack vare bindemedlet, vad nu än detta kan ha
varit, en djup och dittills aldrig sedd klang. Det
omtalas även, att färgen i sig ägde en glans, som gjorde
att den icke behövde någon fernissa förrän efter
längre tid. Fernissan var en annan och olika än den
medeltida. Vid van Eyckarnas tid lär redan ha
funnits en ljus fernissa, kallad »den vita fernissan från
Brügge». Man anser, att denna fernissa varit antingen
mastixterpentinfernissa eller en terpentinlösning av
venetiansk terpentin, vilka ju äro klara och ljusa i
färgen till skillnad från de tidigare mörka
oljefernissorna.
Bland forskare som ägnat »van Eyck-problemet»
det mest ingående studium äro Ernst Berger och Max
Doerner att främst nämna. Enligt Doerner skulle
van Eyckarnas arbetsmetod ha varit följande:
i) Grunden utgjordes av mager vit gipsgrund
lagd i många skikt, så att den bildade ett
tämligen tjockt lager.
263
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
