- Project Runeberg -  Om blodet, dess kretslopp och betydelse för kroppsväfnadernas näring. /
72

(1876) [MARC] Author: Christian Lovén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LYMFANS STRÖMNING.
och dessa sitta så tätt, ätt lymfkärlen, då de äro starkt
fylda, få ett egendomligt perlbandslikt utseende genom de
utbuktningar, som därvid uppstå bakom hvarje klaff.
Vidare löpa lymfkärlen vanligtvis långa vägar ritan att
upptaga några tillflöden, så att de på stora sträckor bibehålla
ungefär samma vidd. Deras väggar äro mycket tunnare
än blodkärlens, och detta i förening med deras vanligen
ofärgade innehåll förorsakar, att äfven större stammar
endast med stor svårighet kunna ses. Slutligen genomlöpa
lymfkärlen (bild 15) vissa egendomliga organ, lymfkörtlarna,
till hvilka ingen motsvarighet finnes inom
blodkärlssystemet. Därefter samla de sig till några få stammar, af hvilka
den största kallas bröstgängen, och inmynna till sist i de
stora vener, som från armarna och halsen inträda i
brösthålan och där bilda den öfre hålvenen.
Lymfkärlen kunna därför betraktas såsom ett
supplement till venerna. Den del af den från blodkapillarerna i
saftrummen utsvettade vätskan, som icke kan bortföras
genom venerna, tager sitt aflopp genom lymfkärlen, men
kommer slutligen icke dess mindre blodet åter till godo, ty
hela lymfkärlssystemet tömmer sig, såsom nyss nämndes, i.
ett par stora vener i grannskapet af hjärtat. Då vi känna
de svårigheter, hvilka blodströmmen i venerna har att
öfvervinna, måste det utan tvifvel förefalla besynnerligt, att
lymfströmmen, som till en del mötes af ännu större hinder
och dess utom har mycket mindre pådrifvande krafter till
sitt förfogande, kan hållas i gång. Hvad först hindren
beträffar, så äro en del af dem de samma, som vi redan lärt
känna i venerna, men de verka här så mycket kraftigare,
som lymfkärlen hafva mycket tunnare väggar och således
ännu lättare kunna sammantryckas. Men härtill kommer
ännu ett annat, från hvilket venerna äro fria, och detta är
lymfkörtlarna. Dessa organ sätta, såsom vi längre fram
skola se, ett jämförelsevis mycket stort motstånd mot
lymfans strömning. Öfver hvilka drifkrafter har då denna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:22:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/omblodet/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free