Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- I. NORDENS POLITISKA LÄGE. Försvarets nödvändighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
florerat på 1200- och 1300-talen, blev plats för ärkesätets stuteri och råkade
sedan i glömska.
Tidigt har man, särskilt i de skogrika bygderna, uppfört
träförskansningar. Dessa fingo under medeltiden större fulländning (genom
blockhuskonstruktion m. m.). Både liggande timmer och resvirke användes.
Även härtill återkommer jag längre fram.
Det viktigaste, som den nya kulturen (under 1000- och 1100-talen)
medförde, var konsten att uppföra fasta hus av sten med murbruk för
hopfogningen. Kallmurar, utan eller med kilstenar, ha alltjämt
begagnats t. ex. för uppförande av borgplatåer. I stället för den obearbetade
kullerstenen blir stenen nu kluven, tuktad eller t. o. m. finhuggen. Den
lägges gärna i regelmässiga skift. Under den tidiga medeltiden är
murningssättet i allmänhet omsorgsfullare än under den senare.
* *
*
Vikingatiden, som vi så föga känna genom skrifterna, måste ha varit
en för Norden synnerligen betydelsefull period. Den utmärkte sig icke
blott för vidsträckta härnadståg och röverier för vinnandet av gods och
guld, genom brandskattning (danagälder), utan också för handelsuppgörelser,
bl. a. på slavmarknaderna i öster. Ja, man torde måhända
kunna karakterisera vikingatågen som »under beväpning utförda
handelsresor». Nordborna blevo vida ikring berömda för sin tapperhet och
sitt dödsförakt och därjämte för sin ridderlighet, varom t. ex. den polska
traditionen ännu har att förmäla. Vikingatiden var också hos oss
statsbildandets period. Nordborna framträdde med samhällsordnande
förmåga både i öster och i väster, både i Gårdarike och på de Brittiska
öarna. Söder om Östersjön sökte de också att bringa ordning bland de
slaviska folken; här framstod senare (vid 1100-talets början) Knut
Lavard, men hans bemödanden vunno ringa efterföljd.
Denna statsbildande förmåga har naturligtvis framträtt inom
Skandinavien självt; vi ha inga dokument härom, endast sagotraditioner, men
det är uppenbart, att när de skandinaviska rikena vid 900-talets slut
uppträdde som enhetliga stater, detta icke skett i en handvändning, utan
efter en föregående längre utveckling, jag skulle tro ända från 800-talet.
I Sverige togo svearna ledningen. Deras expansionsförmåga och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:22:55 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/omborgar/0010.html