Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. BEVAKNINGSLINJER. En rundvandring genom det centrala Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(kontamineras) med namn som innebära sjömärken (alltså fredlig vägledning); men
de förra, alltså vårdkasarna, anses innebära ett mera primärt stadium
och äro — åtminstone för vissa trakter — övervägande. Det ovan
berörda systemet med fyrbåkar och fyrtorn uppträder först under den
senare medeltiden. Den äldsta kända fyren är den i Falsterbo. År 1220
tillät konung Valdemar Sejr lybeckarna att på platsen uppföra en fyrbåk
och att i Skåne hugga för »fyringen» behövlig ved. Förekomsten av
vårdkasar synes ju icke vara jämnt fördelad över landet; på åtskilliga
områden, där man skulle väntat sådana, återfinnas de icke. Närmast har man
naturligtvis att undersöka kusttrakterna, men även i det inre av landet
har man på sina håll uppfört vårdkasar. I Småland spåras sådana t. ex.
vid Lagan samt vid Nissan; båda områdena voro ju gränstrakter till resp.
Skåne och Halland. Ett värdefullt bidrag till vårdkasarnas historia har
lämnats mig av P. G. Vejde, som i Växjö domkapitels arkiv vid
»rannsakningarna» om antikviteter 1668—69 funnit följande anteckning från
Villstad s:n (Västbo h:d): »Vid prästgården, västan om, rinner
Nissa-älven, och nordväst från älven ligger ett berg, som de hava kallat Heliga
berget, på vilket fordom är mycket avguderi skett; och sedan är vänt
[förändrat] till en vårdhög, på vilken man haver uppfört mycken ved,
och den itänt till ett tecken för dem som nordan boende voro, när fienden
var för handen».
De egentliga vårdkasarna, som hade formen av ett slags mila, inneburo
en anhopning av brännbart material i stor omfattning. De passade
ju mest för berg och höjder, där elden kunde väl begränsas. Man vet
emellertid, att en vårdkaseapparat också kunde anbringas å byggnader,
naturligtvis alldeles särskilt tornlika sådana. Så t. ex. omtalas från
Norrland, att, när fiender eller ogärningsmän nalkades, drog man sig tillbaka
till tornet vid kyrkan och antände där vårdkasen som en varningssignal
för trakten, vilken signal på olika sätt fortplantades. Det gällde
naturligtvis att skydda tornets antändbara delar; och då detta mångenstädes
erbjöd svårigheter har man tillgripit andra signaler. Så omtalas
järnskopor, som uthängdes ur tornen fyllda med brännbara ämnen. Det
vanligaste torde emellertid ha varit signalering med facklor. Facklorna
spelade ju i gamla dagar en betydande roll. Att tillverka lämpliga, länge
brinnande facklor, var en viktig uppgift; man kan läsa därom t. ex. i
Peder Månssons Läkarbok, där underrättelser meddelas om sättet att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
