Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Religionsstriden på 1590-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
SVENSKT FOLKBIBLIOTEK.
Därför, när hertig Karl och hans anhängare med stora
ansträngningar vid Stångebro i september 1598 afvärjt
Sigismunds eget anfall och afväpnat den omedelbara faran,
rådde ej längre någon rädd tvekan inom landet. Nu drog
man energiskt och hårdhändt ut följderna: det var ej nog
att tillbakaslå direkta anfall, utan man måste förebygga, att
nya och kraftigare riktades mot Sverige. Därför togos genast
med väpnad hand de fasta slott, som konungen ännu ägde
inom riket; därför näpstes strängt ledarne bland hans anhang
genom blodsdomar och afrättningar i Kalmar, Åbo och
Linköping. Och sedan alla stöd för Sigismund inom Sverige
sålunda undanryckts honom, flyttades fejden från att blott
vara .ett försvar här hemma till kraftigt anfall å fiendens
egen mark. Åren 1600 och följande öfvergingo sålunda svenska
trupper till Livland och trängde in i den polske konungens
länder. Hertig Karl hade sålunda förstått att hos hela svenska
folket ingjuta något af den företagsamhet, som så starkt
behärskade honom själf.
Äfven i ett annat hänseende blef Karl svenskarnes
läromästare. Genom personligt exempel och genom tuktande
stränghet fostrade han dem till den disciplin, som de dittills
alltför mycket hade saknat. Hertig Karl, mannen från
»slak-tarbänken» — enligt fiendernas smädeord —, som ej kunde
glömma eller förlåta, är oss välbekant från alla historiska
skildringar. Mindre ofta komma vi ihåg, att han, när så
tarfvades, visste underordna egna dyrbara önskningar under
det allmännas kraf. Vid Uppsala möte 1593 råkade Karl för
sina kalvinistiska sympatiers skull i osämja med det starkt
luterska prästerskapet. När mötesbeslutet bland falska och
därför fördömliga läror äfven uppräknade »sakramenterarne»,
d. v. s. de reformerta, var detta Karl mycket emot, men
ban gaf enligt berättelsen sitt samtycke med de barska orden:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
