Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adelsväldet i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4. ADELSVÄLDET I SVERIGE.
51
mannen ställa sig till konungens disposition, där han behöfdes,
vare sig för krigstjänsten till befäl inom arméen och flottan
eller för den fredliga förvaltningen inom landet och i
diplomatiska uppdrag utomlands.
1 våra dagar skulle" man räkna denna tjänsteplikt snarast
som en speciell ståndsförmån, nämligen som företrädesrätt
till statens ämbeten. Men under 1600-talets krigstider var
det ofta klent med förmånen. Naturligtvis var det fördelaktigt,
om en adelsman fick det lugna uppdraget att vara lagman eller
häradshöfding i sin egen hemtrakt, ty då kunde han i ro sköta
sitt ämbete och njuta dess inkomster utan att försumma
omsorgen om sina egna jordagods, sin familj och sina
under-hafvande. Men redan det att i dylikt uppdrag skickas till
en annan inländsk provins var en betydande börda. Ty de
långa resorna voro vid tidens kommunikationer ej blott
förbundna med besvär och omkostnader utan icke alldeles fria
från faror, och det fleråriga dröjsmålet å fjärran ort kunde
vålla, att ekonomien där hemma totalt vansköttes. Ännu
riskablare voro naturligtvis militärtjänsten i krigen och de
diplomatiska uppdragen. Vid tidernas allmänna oro på
kontinenten kunde ingen vara trygg på färdevägarna, där laglösa
röfvarband och fientliga ströfvare lurade. Sveriges heder
fordrade, att adelsmannen-diplomaten uppträdde med en
magnifik ståt, som på intet vis stod tillbaka för andra
sändebuds, men den ekonomiska ersättningen hemifrån var ganska
begränsad samt till på köpet rätt osäker, då kronans
penningnöd ofta kunde vålla, att den innehölls eller att de utfärdade
växlarna ej inlöstes af försiktiga affärsmän. I sådant fall
återstod för svensken endast att sätta till af sitt eget eller
att låna upp kontanter under oviss förhoppning att någon
gång i framtiden få ersättning. Emellertid är det ju
onek-ligt, att såväl diplomater som krigare ofta genom tillfälliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
