Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adelsväldet i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4. ADELSVÄLDET I SVERIGE.
57
Men i Stockholm, inom rådkammaren och bland ämbetsverken,
trifdes han icke. Där var för trångt för hans härskarlynne, och
det bjöd den stolte aristokraten, Sveriges förnämste grefve,
emot. att stå sida vid sida med uppkomlingar, som kanske
öfverträffade honom i intim kännedom af politikens
hemligheter. Det undgick icke den gode privathushållaren, att
statens affärer voro på obestånd, och han betraktade därför på
gamla dagar framtiden med mycket bekymmer. Men han
vågade ej se situationen rätt i ögonen och upptäcka grundfelet,
ty då skulle domen gått ut öfver hans eget stånd. Därför
nöjde han sig att under ett af sina korta och sällsynta
gästbesök i Stockholm 1675 med en gammal mans pessimism klaga
öfver den nya tidens brister: »Jag säger för sant, vi hafva
upplefvat en guldålder. Tror du icke mig, så fråga gammalt
ärligt folk, som själfva minnas och af sina fäder hört, huru
det fordom varit. Dock beklagligen, mjan aktar nu icke
mycket de gamles ord. De unga förstå det bättre, så mena de.»
Felet vore i synnerhet de lägres afund mot de högre ställda.
»Läggom bort dessa synder, så skola vi återfå Guds välsignelse
och nåd, mer än vi haft hafva, ty Guds anda vill ännu hvila
i Nordanlanden.»
Medan grefve Per, den gamla tidens man, med modlös
nedslagenhet helst blickade tillbaka, var hans ämbetsbroder,
den tjugu år yngre rikskansleren, mannen för dagen, som i
sorglös optimism icke ville se, hur allvarsam framtiden tedde
sig. Magnus Gabriel De la Gardie, den bistre riksfältherrens
son, var nästan årsbarn med vår storhetstid: han föddes
året, sedan Gustaf Adolf tagitj Riga, och hade vuxit upp
i inedvetandet om den makt, som ännu hans fader varit med
om att grunda. Det blef ett långt afstånd mellan fadern och
sonen. Gamle Jakob Pontusson satt på sitt enkla Jakobsdal
(nu Ulriksdal), där ingen skön arkitektur, intet spår af konst-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
