Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adelsväldet i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4. ADELSVÄLDET I SVERIGE.
61
upprätthållande af samfärdseln mellan rikets af hafvet skilda
delar. Det kräfdes ock ett intensivt och ihärdigt fredsarbete:
nya förvaltningsorgan måste skapas inom de vunna länderna;
undervisningen där ordnas så, att sambandet med det
härskande landet stärktes; samfärdseln mellan rikets olika delar
borde på allt sätt underlättas, och speciellt borde den inrikes
handeln utvecklas. Men så det ena som det andra ställde
stora fordringar på den svenska statskassan, i synnerhet till
en början, innan de nya områdena själfva gåfvo rikare
afkastning. Men statens kassa var allt fortfarande läns på
pengar, »nervus rerum», så länge som största delen af de
fasta inkomsterna låg i högadelns händer.
Nu hade det kräfts, att det adliga regementet med öppna
ögon för dessa svårigheter tagit itu med deras afhjälpande.
Det säkraste medlet hade varit en uppgörelse med kronan
på billiga villkor, hvarigenom de statsinkomster, som adeln
fritt eller till skänks tillhandlat sig, kunnat småningom
åter-förvärfvas. Det, låg intet obilligt i sådana anspråk från statens
sida, ty äfven om adeln tidigare hade betalat mera, än nu
kunde återfås, så hade dess hela ställning tillskyndat ståndet
vidsträckta andra förmåner.
Emellertid finner man ju alltid, att en härskande klass
näppeligen annat än nödtvungen afstår något af sina
förmåner för det allmänna bästa. I alla tider hafva de
maktägande gärna identifierat sig själfva och sina syften med
det allmänna, och det lär äfven förbli så, vare sig det är
adel, affärsmän, bönder eller kroppsarbetare, som härska; blott
under omskakande nationella väckelsetider torde man få se
några undantag. Sveriges högadel efter 1650 gjorde ingen
afvikelse från regeln. Där funnos nog enskilda, som ej helt
kunde blunda för tidens nya kraf och dess allvarliga
svårigheter, t ex. den för tidigt bortryckte Erik Oxenstierna, Her-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
