Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet. Om tanke- och yttrandefrihet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eller modifiera den förra. Jag vet ganska väl, att alla
åsikter hava en benägenhet att bliva ensidiga, och att
denna benägenhet icke kan avhjälpas även genom det
friaste meningsutbyte, utan till och med ofta ökas och
tillväxer därigenom, i det att sanningar, som borde hava
insetts men ej blivit insedda, förkastas med desto större
häftighet, emedan de framställts av personer, vilka man
betraktar som motståndare. Men det är icke på
lidelsefulla partigängare utan på lugnare och mera opartiska
åskådare av striden, som denna brottning av olika meningar
utövar sin välgörande verkan. Icke uti den våldsamma
striden mellan delar av sanningen, utan uti det tysta
undertryckandet av dess ena hälft, ligger det onda, som
man bör frukta. Det finnes alltid hopp, då personer
nödgas höra båda partierna; det är, då de endast lyssna
till den ena parten, som villfarelser stelna till fördomar
och sanningen själv upphör att hava sanningens verkan,
i det den genom överdrift förvandlas till osanning. Och
alldenstund få själsegenskaper äro mera sällsynta än den
domareförmåga, som kan fälla ett rättvist utslag mellan
två parter, av vilka blott den ena har någon advokat till
sitt försvar, så har sanningen utsikt att segra endast i den
mån varje sida därav, varje mening, som innehåller någon
del av sanningen, icke blott finner försvarare, utan även
försvaras så, att den kan göra sig hörd.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
