Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Tredje kapitlet. Om individualitetens betydelse för det allmänna bästa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han utsätter sig för att bliva förklarad sinnessjuk och att
berövas sin egendom till förmån för sina släktingar.[1]
Det finnes ett drag uti den allmänna opinionens
nuvarande riktning, som är särskilt ägnat att göra den
ofördragsam mot varje tydligare framträdande av personlig
självständighet. Folk i allmänhet har icke blott ett
medelmåttigt förstånd utan också medelmåttiga böjelser. De
hava inga tycken eller önskningar, som äro nog starka
att kunna förmå dem att företaga någonting ovanligt, och
[1] Det ligger någonting både föraktligt och fruktansvärt i det
sätt varpå sedan några år en person lagligen kan förklaras oskicklig
att själv sköta sina affärer, och efter hans död hans testamentariska
förordnanden om sin förmögenhet kunna åsidosättas, om blott den
senare räcker till att betäcka rättegångskostnaderna, vilka utgå ur
själva förmögenheten. De minsta detaljer i hans dagliga liv
framdragas, och om däri finnes något, som, uppfattat och framställt av
det mest inskränkta förstånd, ej förefaller fullkomligt vardagligt,
så framlägges detta inför juryn såsom bevis på vanvett och ofta
med framgång; ty jurymännen äro föga, om ens något, mindre
simpla och okunniga än vittnena; under det domarena, med denna
ytterliga brist på människokännedom, som man städse förvånas över
att finna hos engelska jurister, ofta bidraga att missleda dem. Dessa
processer tala volymer om hopens åsikter och känslor med avseende
på den mänskliga friheten. Långt ifrån att sätta något värde på
individualitet — långt ifrån att akta den enskildes rätt att i
likgiltiga saker följa sina egna åsikter och böjelaer, kunna domare
och jurymän ej ens fatta, att en person i besittning av sitt förstånd
kan önska sig en sådan frihet. Då man förr i tiden föreslog att
bränna ateister, brukade barmhärtiga personer ifrågasätta, om det
ej vore bättre att instänga dem på ett dårhus; det borde icke
förvåna oss, om vi nu finge uppleva något sådant och sedan höra
gärningsmännen berömma sig av, att de i stället för att anställa
religionsförföljelser hade antagit ett så mänskligt och kristligt sätt
att behandla dessa olyckliga — icke utan en tyst tillfredsställelse
över, att dessa därigenom fått sin förtjänta lön.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:23:40 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/omfrihet/0123.html
