Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde kapitlet. Om gränserna för samhällets myndighet över individen - Prästernas celibat i katolska länder - Puritanernas ovilja mot dans, lekar o. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eller icke gifta sig i överensstämmelse med sin tro eller
böjelse. Men nästa exempel skall hämtas från ett område,
där faran för ingrepp i den personliga friheten på intet
sätt ännu är förbi hos oss. Varhelst puritanerna hava
varit tillräckligt mäktiga, såsom i Nya England och i
Storbritannien under republikens tid, hava de med ganska stor
framgång försökt att undertrycka alla offentliga, och nära
nog alla privata nöjen; isynnerhet musik, dans, offentliga
lekar eller dylika nöjen, samt teatern. Det finnes ännu i
vårt land ett stort antal personer, enligt vilkas begrepp om
sedlighet och religion dessa förströelser äro fördömliga;
och alldenstund dessa personer huvudsakligen tillhöra
medelklassen, som under våra nuvarande sociala och
politiska förhållanden är den överhandtagande makten, är
det alldeles icke omöjligt, att personer med sådana åsikter
förr eller senare komma att utgöra en majoritet i
parlamentet. Vad skulle den övriga delen av allmänheten tycka
om, ifall ordnandet av de för dem tillåtna förströelserna
skulle ske i överensstämmelse med de strängare
kalvinisternas och metodisternas religiösa och moraliska åsikter?
Skulle de icke med ganska mycket eftertryck uppmana
dessa närgångna, fromma samhällsmedlemmar att sköta
sina egna angelägenheter? Detta är just vad som borde
sägas åt varje styrelse och varje allmänhet, som fordrar,
att ingen får njuta någon förströelse, som de anse syndig.
Men om däremot denna deras fordran erkännes till sin
princip, så kan man icke göra någon förnuftig invändning
mot, att den tillämpas i enlighet med flertalets, eller någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
