Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
seger blifva konung öfver Irland. Den åldrige Brian
samlade sin styrka, och så kom det till det i nordisk saga och
sång firade Brianslaget vid Clontarf nära Dublin 1014.
Segrande föll Brian för ett lömskt öfverfall af en nordisk
berserk Broder; men äfven Sigurd jarl stupade för Brians
son, den tappre Murchadhs hand. Den stora ligan föll
visserligen sönder, men där fans ingen värdig att upptaga
Brians mantel, och Irland blef, liksom före denne konungs
tid, en tummelplats för småaktiga partistrider, till dess
engelsmännen efter vikingatågens upphörande öfvertogo de
nordiska eröfrarnas roll. En irländsk konung Dernrot hade,
förjagad från sin tron, tagit sin tillflykt till England och
eggade den ärelystne Henrik II (1154—89) till ett
eröfringståg mot Irland. Denne blef erkänd som öns skyddsherre,
en tom värdighet till en början, då han endast eröfrade en
obetydlig del af ön, och de betingade tributerna troligen
aldrig utföllo. Men engelsmännen släpte ej sitt tag, och
Irlands följande historia företer en skakande växling af
upprepade försök att afkasta det engelska oket och utrota
främlingarna samt hårda repressalier från dessas sida. Ras- och
religionshatets lågor ha flammat högt å båda sidor.
Och nu kanske mer än någonsin förut ha de stolta
angelsachsarna skäl att ångra sin stränga behandling af de
föraktade öborna.
Ön Man bildar så att säga en brygga mellan irländsk
och skotsk keltism. Den stam, efter hvilken det gamla
Alba (d. v. s. »bärgland», beslägtadt med »Alp») blifvit kalladt
Skottland, är i själfva verket en irländsk stam, som vid pass
500 år e. K. utvandrade till Skottland och under tidernas
lopp undanträngde de där förut boende pikterna samt blef
den förherskande stammen i norra Storbritannien.
Naturligtvis var dock den skotske öfverkonungens tron i hög grad
vacklande. Från söder inträngde först angelsachsare, sedan
normander med sitt feodalväsen och utträngde så småningom
de keltiska klancheferna åtminstone i södra Skottland, i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
