Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och dessa slutligen till ett rike. Men inom det keltiska
samhället började redan tidigt denna utveckling att
motarbetas af en annan, decentraliserande. Det är klart, att
den ursprungliga jämlikheten inom stammen under tidernas
lopp måste maka åt sig, så att personer med öfverlägsna
själsegenskaper och särskildt driftige män, som förstodo att
snabt öka sin lösegendom, bestående hufvudsakligen af
boskap, snart skulle få ett visst öfvertag öfver den stora
massan. Ty den årliga utdelningen af åkerjord stod alltid
i förhållande till det antal boskapsdjur, hvarje familj egde.
På detta sätt uppstod en rangskilnad emellan 1) »den
underlägsne mannen» (på irländska fer midba, egentligen =
man, som bor hos annan, af fer = det latinska vir och
mid, motsvarande vårt midt) och 2) boaire ( af bo =
det latinska bos »oxe» och aire »herre», motsvarande
indernas arya och persernas airya »fri», »förnäm»). Den
senares högre samhällsställning väkte helt naturligt önskan
och beredde tillika utvägar att bevara det företräde, hans
familj en gång vunnit därigenom, att samma land —
möjligen då och då tillökt — ständigt utdelades åt den samma.
När då detta fortgått under många slägtled, kom familjen
slutligen att betrakta sig själf och af andra betraktas såsom
verklig egare genom häfd af jorden, och så skapades en
klass jorddrottar (på irländska flaith af samma rot som
vårt välde).
Å andra sidan gick det utför för åtskilliga familjer i
följd af misshushållning eller öfverbefolkning, och för att
kunna lifnära sig hade då de utfattiga medborgarna ingen
annan utväg än att delvis uppgifva sin urgamla
själfständighet, i det de blefvo landbor under någon förmögen
jorddrott, öfvertogo en del af hans boskap jämte motsvarande
jord och i ersättning lämnade åtskilliga utlagor in natura
till den som de hyllade som öfverherre — en tydlig analogi
till det senare feodalväsendet. Och i samma mån som
jorddrottarna tillegnade sig alt mer och mer jord såsom —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
