Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gudarnas namn. Detta är visserligen att beklaga, ja en
och annan har till och med riktat den beskyllningen mot
Cæsar, att han gjort detta af politiska skäl: för att ge
impulsen åt den sedermera försiggångna sammansmältningen
af romersk och keltisk gudalära. Men det samma hade långt
förut skett vid omplanteringen af de grekiska
gudomligheterna på italisk jord, och månne man ej till och med i våra
dagar kan finna mången, som talar om Juno och Mars, då
han menar Hera och Ares? Vi måste då ursäkta Cæsar och
i stället söka ur inskrifter och andra urkunder få reda på
de motsvarande keltiska namnen.
Ett sådant är Esus, äfven skrifvet Hesus. Nutidens
mest berömde forskare i keltiska språk, irländaren Whitley
Stokes, menar visserligen, att detta ord härledes från en rot
is (i fornindiska ish), som betyder »önska», »bedja»; men
det kan också vara samma ord som vårt »ås», det gotiska
ans. I keltiska språk liksom i nordiska bortfaller
nämligen n i förbindelsen ens. Härtill stämmer väl, att namnet
Esus icke tillägges någon särskild gudomlighet och således
väl kan, liksom vårt »ås», ursprungligen ha betydt »stödjare»,
»stödjande gud» i allmänhet.
Den gud, som dyrkades mest, var Mercurius, säger Cæsar.
Man har funnit en massa bildstoder af honom, men tyvärr
icke hans keltiska namn, så vida det ej skulle vara Teutates
eller Toutates, egentligen = folkguden, af ett ord
motsvarande det isländska þjóð i t. ex. Svíþjóð. Hans
verksamhet: upptäkten af konster och vetenskaper, uppsigten
öfver vägar, torg och gränsstenar, synes ha varit så
ensartad med den klassiske gudens, att denne mycket snart
fullständigt utträngde honom. En hel del ställen:
Montmercure, Mercoire, Mercurette o. s. v. äro uppkallade efter
honom. Hans stoder restes på höjder. Om ock hufvudsätet
för hans dyrkan var Auvergne, var han i högre grad än
någon annan gallernas nationalgud.
Vidare ha vi Borvo eller Bormo = Apollo. Denne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
