Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Baldersmyt; om detta beror på lån från kelterna, kunna vi
ännu ej med säkerhet afgöra. Klassiska författare och andra
efter dem ha i den nämnda dyrkan af misteln velat se
druidismens kärne; men den skildrade ceremonien var blott
ett af gallernas många religionsbruk, som tyvärr icke alla
voro af lika oskyldig art. Människooffer för enskildas eller
statens räkning voro ej sällsynta. För att afvända döden
från den sjuka, ett blodigt nederlag från hären ansågs
nödvändigt att offra lif för lif. Ett ohyggligt offerbruk var
att innesluta lefvande människor i ofantliga, af vide
hopflätade beläten och så uppbränna det hela. Sorgligt nog
lär ett slags mildrad form af detta bruk fortlefva i
Frankrike, i det videkorgar med lefvande djur slungas i
midsommarseldarna, som själfva äro i kristen form omklädda
minnen från hedna dagar. Oskyldigare äro de offer,
bestående af kransar eller dylikt, som ännu i dag nedläggas vid
källor.
Om druidernas vetenskapliga insigter få vi icke göra
oss några höga föreställningar. Att de i sin egenskap af
siare och läkare haft en del naturvetenskapliga föreställningar
och på erfarenhetens väg nått till en närmare kännedom af
åtskilliga naturföreteelser, må vara sant; men vi måste på det
bestämdaste bestrida, att de i detta afseende stått högt öfver
sin bildade samtid. Oinvigda vilja gärna tro, att hemliga
skrån ega ett högre vetande än deras samtida, glömmande
att mänskligheten går framåt i ljuset, ej i det mörka.
Möjligt är också, att en och annan druid gjort bekantskap
med grekisk filosofi; i sådant fall blef han nog ett slags
fritänkare, ett motstycke till sina ämbetsbröder i Rom, augurerna,
hvilka ej kunde se hvar andra i ansigtet utan att skratta.
Märkligt är, att Csesar ej på något ställe nämner, att hans gode
vän heduern Divitiacus var en druid; för denna upplysning
stå vi i förbindelse hos Cicero, som säger: »jag har känt
heduern Divitiacus, som förklarade sig ha god kännedom om
naturen och förutsade framtiden.» Utan tvifvel har Caesar honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
