Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den fläckfrie konungen är i dem icke fullt ren; särskildt
står han i ett minst sagdt tvetydigt förhållande till sin
halfsyster Morgan (hvars trolöshet och flyktighet legat till grund
för uttrycken »morganatiskt äktenskap», d. v. s. »till vänster»,
och Fata Morgana, d. v. s. féen Morgan = hägring). Den
obefläckade oskulden har i dessa medeltidsdikter endast en
representant, den unge riddaren Galahad, som också ensam
fick klart skåda den heliga gralen, hvaraf de andra, mer
eller mindre skuldbelastade, på sin höjd kunde få en
flyktig skymt.
*
Ossians dikter och den irländska sagan.
I slutet af förra århundradet framvälde ur Skottlands
högländer en ny ström af keltisk poesi, som i hela den
bildade världen fick ett lysande mottagande. Det var Ossians
dikter. År 1760 utgaf en ung skotsk skollärare, James
Macpherson, femton »Fragment af fornsånger, samlade i
Skottlands högländer och öfversatta från gäliska eller ersiska
språket». De föregående flödena af Macphersons skaldeåder,
några medelmåttiga dikter i den franskt-klassiska smaken,
hade just icke väkt några stora förhoppningar om skalden;
fornsångerna åter togo genast allmänheten med storm.
Särskildt naturligtvis skottarna, som grepos af fosterländsk
hänförelse vid tanken på, att det var det gamla Skottland som
från urminnes tid bevarat dessa härliga sånger. Några
skotska magnater beredde utgifvaren tillfälle att fortsätta sina
resor och samlingar i högländerna, och så utkommo 1762
och 1763 nya upplagor, tillökade med de större sångerna
Fingal och Temora. Samtliga dessa dikter förskrefvo sig
enligt Macphersons förmenande från Ossian, Fingals son,
som öfverlefvat sin slägts undergång och på sin ålderdom
i dessa gripande toner besjungit de sinas bragder och
hjältedöd. Detta skulle ha skett i det tredje århundradet e. K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:24:45 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/omkelte/0067.html
