Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
skyldigheten att tala i rigtigt afmätta oeh välgjorda
verser. Från synpunkten af denna föreställning utgår
oek hans i miniatur författade Historia om
Svenska Vitterheten; der — i förbi&råendë sasjrdt — det
O O
märkvärdigaste är aningen om den forn-nordiska
My-thologiens bådo poetiska och religiösa fÖrträlHiahct,
tj O ’
men tillika det omdöme öfver de gamle Skalderncs
qväden, alt "de äro merendels temmeligen släta", och
att deras versslag är — "sapphiskl" (!) Ett omdöme,
som sedermera Blom, i sin (bland Svenska
Akademiens Handlingar upptagna) Historiska och Kritiska
"Afhandling om Svenska Vitterheten före von
Dalins tid", troget afskref.
Man kan då ej förundra sig, att de förutnämnda
"Påminnelserna" inskränkas nästan ensamt till
yrkanden på tankarnas sanning, välsagdhct och correeta
versificering. Ja, i anledning af det grofva
missförstånd om Uceiitia poetica, hvilket ban i begynnelsen
af sin lilla afhandling bekämpar, gifver ban den
föreskrift, att "andra ord, andra ordasätt och
ordställningar ej få brukas i Poesi, än i en behaglig Prosa";
oeh dermed lyfte han på thronen, i stället för det
undanträngda gröfre missförståndet, ett finare och
grundligare, som derföre blef svårare att bäfva. Hans
öfriga föreskrifter äro: att man ej bör vara sjelfsvåldig
(vårdslös) i skrifsätlet; att man alltså bör i den
alexandrinska versen, som är den "beqvämaste till stora och
vidlyftiga ämnen", lägga den midt i versraden nödvän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
