Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
fore, vid närmare eflersinning, afbrutet och
(»fulländadt. Men ingen l;an värdigare, än Höijer i detta
fragment, uttrycka den storartade anda, som hör
herrska i all vitter granskning, och allramest när stora
författare äro dess föremal. Alltför ofullständig vore
fördenskull vår teckning af Höijer såsom vitter
granskare, om vi afslutade den med förgätenlie t af det
utlåtande, hvari han der förer denna storsinnighets
talan.
"Ett folk, sä framt del ej redan börjat urarta,
bör alltid med ett slags högtidlig tacksamhet emottaga
de mästerstycken, som dess utomordentlige män skänka
det närvarande och de följande tidehvarfvet Detta är
den känsla, som, jemte den rena förtjusningen af det
sköna och förträffliga, bör hos allmänheten vara den
enda rådande vid hvart och ett af en stor skalds och
författares arbeten. . . Vi vete alltför väl, alt man ej
bör sysselsätta sig med alt mödosamt uppsöka fel i
hans snillealster, utan snarare, i hvarje stort
konstverk, studera och bemöda sig att rätt lära känna dess
förträffligheter, och att hvart och ett verkligt snille
är med full rätt lagstiftande i konsterna. Få torde
äfven äga mera opartiskhet och benägenhet, att upptäcka
och emottaga den naturliga verkan af det förträffliga i
ett skaldestycke, än Recensenten; och få torde hysa
en upprigligare ovilja emot den kalla kännaren, soiu
genom en kärf eller förmäten analys döljer sin
oförmögenhet att njuta det verkligt sköna, eller aff hän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
