Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Lapplands naturbeskaffenhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fjxllrehionerne. 13
Denna regions gränser äro svåra att geografiskt bestämma, enär
björken i allmänhet stiger temligen upp på bergen och på vissa trakter finnes
i bergdalarna på små lokaler vida högre upp än hon såsom skog kan
räknas bestämmande för en regions benämning. På minst tre ställen går
björken i fortsatt sträckning öfver Ivölen från norska till svenska sidan.
Det ena är vid Tornio-träsk, der ifrån Malangerdalen björken går fram
genom Audje-vaggi vid Polnoträsk ända till Tornioträsk, hvarifrån hon
nedstiger i Sverige. Det andra stället är ined Altenfloden, det tredje
med Tana-elfven. Således alla tre ställena märkligt nog i nordligaste
Lappland; men dels är landet der icke högt (enligt v. Buch 1,295 par.
fot), dels måste hafsvindarne verka något.
4—8. Fjüllregionerne ligga nu här ofvan. Den lägre fjällregionen,
4:o) videregionen till 1,400 fot nedom snögränsen, saknar alla träd och
har endast mer eller mindre sparsamt några pilarter, mest Salix glauca,
långs vatten, bäckar och kärr, på fälten Betula nana och Juniperus. "Alla
hackar klädas af Arbutus alpina och prydas af Andromeda cærulea,
Trien-talis europæa". I bergsidorna växa Veronica alpina, Viola biflora, Pteris
crispa och Archangelica. Dit upp går järfvcn och hjortron mogna ännu der.
5) Der ofvan försvinna äfven buskarna. Den hvita Salix lanata är
högst 2 fot hög, ännu oansenligare Salix myrsinites. Betula nana blir
krypande. Backarna äro bruna af Azalea procuinbens och lapponica,
som gifva karakteren åt denna legion. På grönare fläckar i
bergsbranterna växa Lychnis apetala, Brigeron uniflorum, Astragalus leontinus och
montanus, Ophrys alpina; på kärraktiga Aira alpina, Carex ustulata och
Vaccinium uliginosum. De enda bär som här mogna äro kråkbär, men
som också till ersättning blifva dubbelt större och välsinakligare än i
skogslandet. Öfre gränsen för denna region är 800 fot nedom snögränsen.
Högre upp sätta Lapparne nästan aldrig sina tält, ty betet för renarne
»pphör snart derofvan. Medeltemperaturen är der ungefär + 1° Celsius".
•5) Snöfjällen = "de fjäll, som ega aldrig bortsmältande snöfläckar på
öppna marken". När marken är blottad finnas derpå några mörka,
ris-aktiga växter: Empetrum nigrum (utan bär), Andromeda tetragona och
hypnoidcs, Diapenzia lapponica; på grönare branter Gentiana tenella och
Hvalis, Campanula uniflora, Draba alpina; på kallare ställen Pedicularis
’"rsuta och tlainmca, Dryas octopctala. — licgionen sträcker sig till 200
iot nedom snögränsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
