- Project Runeberg -  Om Lappland och Lapparne /
20

(1873) [MARC] Author: Gustaf Vilhelm Johan von Düben - Tema: Sápmi and the Sami
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Lapplands naturbeskaffenhet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

20 sommar. ska bl! växtlighet,

och död, öppnar sig åt tvänne håll de leende dalarna, der den nyss komna
våren smält drifvorna, den ånyo strålande solen lockat fram späd grönska
och vågsamma blommor, der träden, buskarne, örterne stodo klädde i
denna det nya lifvets saftfullt kraftiga drägt, som så smeker ögat och
talar till känslan, framför allt häruppe i den höga norden, der vårens
stund så snabbt ilar bort och sommarens dag är så kort. Och der fram
i fonden, ned i mynningen af dalen, inbäddad mellan de höga fjällen invid
det hvitskummiga fallet, utför hvilket Kama löser fjällens is i Saggats
vågor, ligger Qvikkjokk ( = den fräsande elfven), prestens och grannarnes
små byggningar och det lilla fridfulla kapellet, lefvande menniskor midt
ibland den dock alltid lefvande naturen".

"Det var nära midnatt, när vi med ansträngning arbetade oss fram
mot den allt mera växande fjällfloden, som slingrade sig emellan guldgula
pilhäckar och ungt grönskande björkdungar. Solen stod villrådigt
darrande der uppe på fjällkammen, likasom obenägen och obeslutsam att för
några ögonblick leka hvila der bakom; hon kastade ett blekt, osäkert, ej
värmande ljus öfver fjällen, snöfälten, bergväggarna, skogarna och öarna;
det var en tafla så enkelt storartad, så stilla lefvande, hvilken vi alla
betraktade i stum hänryckning, hvilken vi aldrig skola glömma, men
hvilken ingen må försöka skildra".

Det var nära midnatt, säger Andersson, och ändå såg han all denna
skönhet. Det påminner oss om en annan sida af Lapplands natur, dess
ljusa sommarnätter. Från början af maj till slutet af juli är, såsom
Læ-stadius här ofvan antydt, ingen skarp skilnad mellan dag och natt, de
gå så i hvarandra, att man emellanåt måste taga uret till hjel]) för att
bestämma om det är aftonrodnad eller morgonrodnad som purprar
himlahvalfvet. Hela juni och början af juli ser man vid midnatt att läsa liten
stil utan artificiel belysning; kring midsommar går solen icke ned om
horizonten i orterna norr om polcirkeln.

Detta ständiga ljus är för djur och menniskor en ofantligt stark
retning på nervsystemet, hvilken framkallar en ständig oro och sömnlöshet
hos de flesta, en verklig plåga och kraft-uttömning hos några.

På växtverlden inverkar det äfven mäktigt. Det är detta ständiga
ljus och den mellan bergen så att säga kondenserade värmen, som
framkallar den rika växtligheten på berg och i dal, det hastiga mognandet af
skördarna. Vi se af L. L. Læstadii här ofvan (sidd. 15 och 16) införda
uppgifter, att kornet, sora sås i slutet af maj, skjuter brodd kring den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:25:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/omlappland/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free