Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Allmän skildring af Lapparnes lefnadssätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKOGS- LA PPA KN K.
30
jemte sälja craniüm eller skelett till naturhistoriska samlingar, sä fås
ännu 20—30 r:dr dertill.
Skogs-lapparne (vuovdekah *) äro mera stilla och uppehålla sig
under sommaren i skogs-regionen; deraf deras nu varande namn; af
äldre förff. (= Rehn m. 11.) kallas de vanligen Gran-lappar.
Skogslappen gör inga vidsträckta vandringar, utan vistas på bestämdt
område, pä sitt s. k. lapp-skatte-land, å hvilket han, för att trygga sin
besittningsrätt, ej sällan insynat torplägenheter, hvilka visserligen icke
äro mycket upparbetade, men dock tillräckligt att underhålla hans kor
°ch getter. På detta sitt område har Lappen flera kåtor af trä
uppförda på tjenliga ställen, helst vid sjö eller elf, på £—i mils afstånd
från hvar andra. Vid hvarje har han ett skjul och en omhägnad plats
(kerda = gärde!), hvar uti renarne under somrarna indrifvas för
mjölkning. Vid några visten har han äfven en stolpe-bod eller flera, lafvar,
nätställningar, etc., synnerligen der han förnämligast har sitt tillhåll, vid
hufvud-vistet. Ej sällan bo 2—5 familjer inom samma land, hvilka
alla ha samma anordning af vistena, hvarföre dessa ligga temligen tätt.
"I slutet af april eller början af maj", säger P. Læstadius,
"fcom-Ir’er Lappen till sina betesland, quotomsaje; renarne släppas då "i
vil-dan", som det heter, och så få de springa fria ända till midsommar.
Under tiden jagar och fiskar Lappen. Strax efter midsommar kommer
myggen, och då börjar man att söka rätt på renarna. Det sker på det
’ätt, att hvar och en ströfvar igenom skogarna på sitt lappland och
samlar ihop alla renar han der finner. Det gifves vissa ställen, dit
wnen sjelf söker sig, när han plågas och jagas af myggen: det är
sådana platser, som äro öppna för vindar, så att myggen blåser bort.
Lapparne, som känna dessa ställen, begifva sig först dit, taga fast någon
’’cn och sätta en skälla på honom. Sedan drifva de med sig dem som
de funnit och hopen förökar sig ständigt. Ty hvar helst man kommer
passerande, stöta de renar till, som finnas i den trakten. Instinkten
drifver dem att söka sig tillsammans, emedan myggen säges hafva
mindre makt med dem, när de äro tätt tillhopa i en skock. När de nu
’’Öra skällan, springa de ditåt, emedan de äro vana att der finna andra
l’enar. Pä detta sätt far man och, så att säga, drar not kring hela
trakten".
’ Kallas ock lullilahah = öster-boar af Fjäll-lapparne, hvilka äter kallas paijelahah =
öfver-boar al’ Skog-lapparne; allt i anseende til] relativa bostaden. P. Læstadius, I, 230.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
