Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Allmän skildring af Lapparnes lefnadssätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44 DE SVENSKA FJÅLL-
"Skogs-lappen kan, medan hans barn eller tjenstchjon gä i vall
ined renarna, i de närbelägna nejderna, sjelf med sin hustru fara ut
och meta (!?) på sjön, som ligger vid kåtan; och när han hör
skällornas ljud närma sig till vistet, begifver han sig också dit med sin fångst.
Då springa barnen nyfikna till stranden, att se huru mycket ban fått,
samt taga och rensa fisken. Innan man slutat att mjölka renarna, är
också fisken kokad. På hösten fås ännu dertill fogel. Man plockar
bär att blanda i renmjölken. Denna är ganska god: med hjortron och
lingon är hon förträfflig. — Färsk fisk och fogel samt renmjölk med
bär äro delikata saker, en föda som icke är att förakta. Bättre och
mer välsmakande anrättningar fås sällan på de bästa bord".
"För regn och oväder är Skogs-lappen lika väl skyddad som
Svensken i sin stuga. Blir han våt, så byter han om och hänger kläderna
under skjulet, eller ock på stänger i sjelfva kåtan, att torka". (Hvarför
skulle nu icke Fjäll-lappen göra det samma?) "Hvar helst han vandrar
i sina välkända skogar, har han icke långt till ett hemvist, dit han kan
begifva sig, om det så behöfves".
"Det är ock ett visst behag med den der omvexlingen af
vistelseort: nyheten eger för mennisko-naturen en underbar tjusningskraft. Det
enformiga är tröttsamt. Sedan ögat och sinnet blifvit mättade af
oin-gifningarna vid ett viste, får man liksom nytt lif på det andra. Man
mötes vid ankomsten af förflutna minnen, liksom af vänliga penater,
och välkända kullar, sjöar och lunder emottaga såsom oförändrade
vänner". (Alldeles samma förhållande med Fjäll-lappen; han trifves aldrig
rätt väl, utom på sina fjäll, och der har lian ofta och i än högre grad
kontrasterande vexlingar. Naturen är ock der vida större än i de
magra, glesa skogarna och äfven mera gripande, oaktadt sin ödslighet.)
"Också hör man ofta de kommande vid anblicken af vistet utgjuta sina
känslor i någon af de enkla, för skogens eko så väl passande lapska
melodierna; isynnerhet inträffar det när den ankommande är ensam".
"Skogs-lappen iakttager också i hela sitt väsende mycken snygghet.
Han tvättar sig ofta, kammar håret: qvinnorna fläta det i två flätor.
Kärlen tvättas och hållas snygga; Fjäll-lappen slickar vanligen med
tungan eller gnider med fingret sin skål eller sitt tråg, och sedan
kastar han det afsides, tills ban nästa gång behöfver det; derför äro ock
hans kärl kolsvarta. — När Skogs-lappen skall lara till kyrkan, då
isynnerhet putsar han sig och snyggar till sig. Han prålar mindre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
