Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Renen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
huru renen gräfver sig genom snön. 67
facta. Återstå dock förföljandet och uppätandet af lemmel-högen —
°m de äro sanna!?
Huru som helst det må sig förhålla med denna sak: renens rätta
föda är den ofvan nämda vegetabiliska. Denna förskaffar han sig sjelf
hela året om, utan att foder insamlas, ehuru, som vi ofvan (sid. 48)
Sctt, sådant någon gång sker och sannolikt kunde med fördel mera
allmänt göras, åtminstone på samma sätt som det sker i hjortparker.
Han behöfver icke mycken föda åt gången; han synes ej taga stort
mera till lifs, än hvad man kunde hålla i sina händer", säger Högström
(sid. 81). Hans vinterföda är den efter honom s. k. renmossan: Lichen
(Bajomyces) rangiferinus, hvilken finnes temligen utbredd i skogarna
°ch bland fjällen. Han påstås kunna urskilja denna laf (lapskt = viste),
P& flera fots djup under snön. "Då renen begynner gräfva", säger
Högström (sid. 80), "så vet Lappen att der är mosse till fångs; men
börjar renen sträcka hufvudet upp åt trän och söka efter laf, så måste
landet ock vara otjenligt att slå opp tjäll och bo uppå". Lappen är
derpå så säker, att han genast utan betänkande bryter upp och går åt
annat håll, om möjligt är. Denna renens förmåga att urskilja (lukta?)
kossan äfven genom tjock snö omtalas ofta af författarne. Så t. ex.
af Brooke (sid. 502): Vi kunde, säger han, pä slätterna icke veta när
vi voro på land eller sjö; men renen urskiljde det strax: det föll
honom aldrig in att gräfva på det senare stället.
Genom snön till marken, hvarpå lafven växer, skaffar renen sig
ned medelst krafsningar med framfötterna, som hafva särdeles breda,
spadlika klöfvar; ban kan gräfva ganska djupt. Snön sparkas upp i
hög kring det ovala hålet, som der igenom blir skenbart ändå
djupare och vidare. Man uppgifver visserligen att lian vid gräfningen
äfven tager till hjelp de breda skofvel lika horntaggarnc = aude
man-nameh; så berättas t. ex. af Stockfleth sid. 64. Men "då ren-tjuren
fäller sina horn före jul, korna strax efter, och följaktligen den
egentliga snötiden infaller under den period af året, då de fleste renarne
äro utan horn, så är deraf klart, att de ej till det uppgifna ändamålet
fått dem. Aldrig har jag hört, ännu mindre sjelf observerat, att
renarne begagnat sina horn att med dem rödja undan snön; dertill äro
visst ensamt klöfvarne ämnade" (H. A. Widmark). Fjellner säger att
Lapparne ibland till och med hugga bort dessa skottar, på det renarne
bättre skola komma åt att beta! Dessutom äro dessa taggar för ända-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
