- Project Runeberg -  Om Lappland och Lapparne /
76

(1873) [MARC] Author: Gustaf Vilhelm Johan von Düben - Tema: Sápmi and the Sami
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Renen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

76 ren ab samlade 1 hjord.

dublade djurens vändningar ocli rörelser; i ohejdad och ohejdclig fart
sprungo de kring de lösslitna klippblocken, med raska och muntra
vändningar försvunno de bakom dessa och träden och blefvo åter synliga.
Några hundrade steg från det ställe, der vi stodo, störtade de nu fram
i flygande galopp; det ljöd som om en stormvind susande farit genom
skogen, som om ett slagregn plaskade; och åter voro stormen och regnet
i samma ögonblick tysta, ty de berodde på det förr omtalade underliga
ljudet i lederna på de förbi skyndande renarne. Lemnande de
skällande och förföljande hundarne långt efter sig, störtade de sist komne
djuren midt in ibland de kring tälten lägrade och uppskrämde dessa
åt alla himlens väderstreck. Som ordnande och styrande genier sågos
herdarne fara fram på skidorna och skicka ut hundarne i alla riktningar.
En fjerdedels timme, och allt är åter samladt och lugnt, för så vidt
renarne kunna vara lugna. I fåfängeligt öfvermod och förtjust öfver
klangen i sitt skall, förföljer en eller annan fjeskig och bjäbbande hund
en ren, äfven sedan denne kommit in i hjorden. Hastigt vänder sig
renen om, stöter till med hornen, och hunden ligger sprattlande på
ryggen; nu är dess tur att fly och han gör det äfven, skamflat och
tjutande, med svansen mellan benen. Med lugn och stolt hållning ser
renen efter den flygtande, liksom ville han säga: utom hjorden är din
plats, inne i hjorden har du intet att göra! — och vänder sig derpå
lugn till sina kamrater".

Det är en ganska sann anmärkning Stockfleth här gör i förbi
gående, att nämligen en renhjord nästan alltid synes i rörelse. Om renen
ligger och idislar, är han stilla, men då han är på benen aldrig, om han
icke är mycket trött eller då clet är mycket varmt. Djuren hålla sig i
större flock (t. ex. vid mjölkning) gerna tätt intill hvar andra; en höjer,
en annan sänker hufvudet; en vänder sig åt ett, en åt ett annat håll;
en går, en springer, en tvärstannar; den ene viker för den andra;
kortligen: rörelserna äro så oupphörliga, att det hela förefaller såsom en
jäsande massa af brun, hvit- och svartfläckig grundfärg, hvar öfver
hornen vagga som aflöfvade trädgrenar, öfverskuggande hela hjorden.

Såsom särdeles imposant beskrifver Fjellncr mötet mellan två
renhjordar under brunst-tiden. Så snart de få väder af hvar andra rycka
alle tjurarne fram i spetsen för hjordarna" och uppställa sig på linie i
slag-ordning. Efter åtskilliga utmaningar och små förpoststrider mellan
enskilda individer, rusar den ena flocken på den andra till allmän ba-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:25:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/omlappland/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free