Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Renen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
olika slags myggor. 85
stämma gerna i allt detta, och vilja här ännu en gång framhålla, att
det är förgäfves man söker från sådana yttre förhållanden härleda
renens fjäll-vandringar: de bero nu mera endast på vana.
En värre plåga för renen och en olidlig äfven för menniskan är
under de eljest så angenäma lappmarks-somrarna de tallösa myggorna.
Strax efter midsommar", säger P. Laestadius (I, sid. 351), "framkomma
dessa Lappmarkens plågoandar, dessa snåla gäster ocli vedervärdiga
sångfoglar, milliardtals ur sitt intet. Främst bland dem är den s. k.
långnäsan (tjueika), eller egentliga myggan, som utmärker sig genom
sm sång. Man är lika besvärad af henne både natt och dag, ute och
1 rum. Litet längre fram kommer knotten eller hiorten (muokkir), som
liknar en mycket liten fluga, är snäll i sin flygt och alla sina
vändningar, en stor blodsugare, kryper in i alla hål och öppningar på
kläderna, svärmar omkring så otaligt, att man måste blifva rådlös för
honom. Han ofredar dock ej i rum, icke heller 0111 natten sedan solen
gått ned" — n.b. om han icke krupit in i kläderna förut. "Sist
kommer en ännu mindre fluga" (mygga), "så liten att man knapt kan se
henne; lion kallas hy an eller svedan, mueivà" (sitssa i Lule Lappmark).
"Let senare svenska namnet ger till känna hennes åverkan. Hon är
dock ej så otalig som cle öfriga tvänne myggsorterna".
Om dessa myggor har P. F. Wahlberg benäget upplyst följande:
Långnäsan utgöres af flera arter Culex, hvilka förhålla sig olika under
skiljda förhållanden: det ena slaget sticks blott ute, det andra blott
inne, det ena blott om dagen, det andra blott om natten, etc. Knotten
tillhöra slägtet Simulia och äro likaledes af flera arter. De finnas
talrikast i trakter med stilla stående vatten, ej vid snabt rinnande floder.
Det är honorna som sticka, hannarne icke, och de senare hålla sig dess
utom i höga luften, llyan omfattar flera arter af slägtet Coratopogon.
Af dessa odjur plågas renen på det sätt, att de dels flyga in uti
hans öron och näsborrar, dels angripa alla ställen der skinnet är tunnt.
De fram stickande eller ännu icke fullt utbildade hornens hud
angripes starkt och är stundom alldeles öfvertäckt af mygg eller
röd-prickig af små fram sipprande blod-droppar. Lappen sjelf tyckes icke
bry sig särdeles mycket om myggen; han underhåller en ständig eld
och rök i kåtan, det är allt. Men nybyggaren, alle icke lapske
invånare, och den resande måste begagna flor eller smörja sig med tjära,
bcckolja eller dylikt; utan någon sådan åtgärd kan man knapt uthärda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
