Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Lappen i det fria: gång, båtfärder, åkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÅRD MED SPANN AF FLERA RENAR. 109
Färdens jemna gång beror i de allra flesta fall på körsvennen; är
denne ovan, så märker renen det och tager sig då friheter: stannar för
att se sig om, skuttar än hit än dit, störtar på sned in i skogen, latas
sa att han ej går ur stället, och gör än flera skälmstycken. "Om renen
stannar", säger Siljeström (sid. 109), "så måste man stiga ur akjan,
hvilket ej sker utan besvär, och med tömmen piska honom, tills man
åter lyckas bringa honom i rörelse". Men då rusar han, innan man
vet ordet af i en blink bort i galopp, "och då gäller det att
ögonblickligt kasta sig ned i akjan, men fram för allt att hafva tömmen säkert
hunden om armen och handen, så att man ej släpper den samma";
kommer man icke i släden, får man släpa efter. Blir renen trött eller
hungrig, så lägger han sig helt enkelt; man måste då låta honom hvila
Slg och beta ett par timmar. — Renen går nästan aldrig för släden,
utan lunkar åtminstone. — För att släcka sin törst brukar han nafsa
snö under det han springer, och han svettas icke.
Castrén omtalar hos Samojederne äfven resor med flera än en ren,
ända till fyra, spända för släden (I, sid. 212); likaså Erman (sid. 332),
s°m tillika omtalar, att dragremmarna fästas i en kring buken, strax
fram om bäckenet hårdt åtdragen gördel, och att renen (den yttersta
till venster i spännet) styres med en töm, så anlagd att ett litet ben,
vid dragning derpå, trycker på öfre eller nedre ögonlocken! Om detta
slags anspann brukats äfven hos Lapparne i vår nord är mig obekant;
1 litteraturen finnes ingen uppgift derom och det förnekas af alla
Lappmarks-kännare, dem jag frågat.
Men H. A. Widmark omtalar ett annat sätt att färdas efter ren,
som går bra undan. "Lappen spänner på sig skidorna, betslar
dragrenen, fattar dragremmen i venstra handen, tömmen med högra och
begifver sig åstad. Detta sätt att färdas är det snabbaste; det kostar
icke mycket på renen, och det är en småsak för Lappen att sålunda
färdas 10—12 mil per dag". — Detta sätt att färdas kallas tålkåt och
varieras stundom på så sätt att den fårdandc knyter en töm i en släde
1 hvilken en annan Lapp åker, och drages så med på snålskjuts (P.
Laestadius, I, sid. 171). I Tornio Lappmark kunna till och med 8—10
Personer på det sättet åka efter en ren, men på slät väg (Fjellner).
Resor i släde efter ren äro besvärliga och kostsamma, om man har
mycket gods med sig, ty renen kan draga så litet. Äfven med ett
minimum af packgods måste man hafva tre renar: en för sig, en för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
