Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Kåtan; Lappens arbeten hemma och hans föda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124 .under färd
sig så mycket att han koin att stå pä knäna. Våra ben samt hundàrae
och allt hvad som kunde vara i vägen, måste dä göra så stor plats,
att den pä knä liggande kött-huggaren kunde förrätta sitt arbete; han
fattade köttet med ena handen och med den andra höjde han yxan
högt i vädret. Men nu måste man, och det hasteligen, bereda än större
rum, innan han vågade börja huggningen, och i det trånga, öfverkylda
tältet, der man satt tätt sluten till hvar annan, kommo alla:
menniskor och hundar, i rörelse och måste så godt som lägga sig öfver hvar
andra; detta var ny anledning till muntra infall och skratt. — Med
komiskt allvar lät nu den knälande kött-huggaren yxan falla och det
första hugget gjordes. Med icke mindre gravitetiskt allvar hade ett
par hundar satt sig så nära, som det förunnades dessa stackare och
ryckte småningom närmre och närmre; slickande sig om munnarna,
betraktade de och följde med begärliga blickar de afhuggna köttstyckena,
som kastades i grytan. Ett barskt hut! måste stundom användas för
att hålla dem på behörigt afstånd från ett eller annat köttstycke, som
vid afhuggningen kom i deras närhet, ty vid hvarje hugg flög en bit
af. Om huggaren behöfde mer än ett hugg för att få löst ett stycke,
sä blef han utskrattad; men detta rörde honom icke: först då han
kastade sista biten i grytan, kom der åter ett leende i hans ansigte, och
nu fingo vi tillfälle att åter intaga våra platser".
"Gnistor och brinnande eldflingor foro oss beständigt i ansigtena
och på kläderna, och så snart en blef bränd, skrattade de andre sä
länge, tills den brände måste skratta med. For en brinnande flinga i
mitt ansigte eller på mina kläder, så skrattade man ej, och de närmaste
hjelpte att taga bort henne; men man hann knapt se mig sjelf le deråt,
förr än hela laget skrattade".
"Emellertid voro soppan och köttet kokta och Hans Andreas
Jon-sen lade för; naturligtvis fick jag det fetaste stycket på mitt fat. Jag
tackade, men bad om ett mindre fett stycke. "Ja så, presten berättar,
att han icke spisar fett", sade han, och alla skrattade öfver detta
Prostens skämt. Jag måste skratta med och detta styrkte dem i den tron,
att det blott var ett skämt af mig. På min förnyade begäran lade dock
Ilans ett magrare stycke vid sidan af det feta. Fore måltiden höll
man en tyst bön och derpå åt inan med hjertlig aptit, under det
muntert skämt kryddade maten. För hvarje bit fett de trädde i munnen,
sneglade de bort åt mig. Då man slutat och jag icke förtärt hvad som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
