Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Klädedrägt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
balte med sy-sakeh.
159
Fig. 51. Pung frän
Sorsele.
Vid bältet bäres af mannen kist-nyekeln och ofta äfven knifven,
icke sällan flera större eller mindre skinnpungar (se fig. 50 å föreg,
sida) för diverse ändamål: sked och örslef i en, strykstickor i en annan,
sysaker i en tredje, brynsten i en fjerde, o. s. v.
En pung af alldeles egendomligt utseende är
den som fig. 51 utvisar. Originalet är från Sorsele,
gjordt af renkalf-skinn, med det ludna in åt,
tcnn-br.oderi ut åt, och kallas taskon.
Qvinnorna föra äfven i bältet sina kist-nycklar,
men der jemte hafva de der vid hängande sy-påscn,
med sax, syring och påträdda nålar, fästade i en
skinnlapp eller en bit björksvamp. Denna sy-pung
brukas i Norge så stor, att en pels kan rymmas
deri (Stockfleth), och kan då naturligen icke hänga
i bältet. Vid qvinnornas bälten hänga ännu
oftare, i stället för sy-pimgen^ en rund plåt eller
ring (trissa) af horn eller metall (messing eller
silfver), queddatak (fig. 49), vid hvilken på
remmar äro fästade en del sysaker i skinnfodral,
nedhållna af i deras nedre ändar fästade
mes-singsringar (fig. 52). Dessa ringar äro icke blott
till prydnad, utan ock till nytta, ty genom sin
tyngd hindra de sakerna att vändas upp och ned.
Vid högtidliga tillfällen (bröllop, barndop,
begrafningar, böndagar o. dyl.) brukades förr
allmänt silfverkragar och silfverbälten; de äro
ännu icke ovanliga i Pite och Sorsele
Lappmarker, men betydligt minskade i Lule, bland
hvars religiösa befolkning de anses såsom
bevis på fåfänglighet och der före ickc tolereras.
De vid deras försäljning vunna pengarna hafva
användts till folk-skolorna.
Silfverkrageii heter på lapska sill> kraka,
ett namn som ger till känna sakens svenska
ursprung; han är af kläde, blått, temligen mörkt, liknar till formen en
nattkappa, framtill öppen, och med en stor och styf krage; han
påträdes öfver hufvudet. Kragen (se fig. 53 å följ. sida) är på ut-sidan
Fig. 52. Qvinno-bälte med
sysaker. a är en nåldyna med
messings-, b med hornfodral. J.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
