Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Utseende och kroppsbeskaffenhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vådors och fötters bildning. lßo
kullornas klena vådor på motsatsen. Hälen får hos Lappen tillfälle att
sjunka längre ned, än hos beklackade personer, och vadmuskelns
rörelser få vid fotens sträckning under gång större omfång, liksom
gången till utseendet blir tydligt mera elastisk. Den person, som är van
vid klackar under skodonen, blifver, då han börjar gå med lapp-skor,
öm och trött i vaden, ja får väl någon gång värk deri; somliga kunna
aldrig vänja sig vid sådana, blott för smärtan der af.
Öfre extremiteternes muskler äro jemförelsevis mindre utvecklade,
ehuru ingalunda svaga; de öfvas icke heller så mycket vid Lapparnes
vanliga verksamhet; de mera bofaste, Skogs- och Fiskarc-lapparnc, äro
i det hänseendet mera harmoniskt utvecklade.
Nyss antyddes ett skäl hvarföre Lapparnes gång är så lätt; ott annat
är det att käng-skorna icke klämma vristen och att deras botten är böjlig.
Icke i mer än ett enda fall liar jag observerat platt-fot hos en Lapp,
och denne var blott Lapp på modrens sida, samt hade äfven brukat
stöflar någon gång (i kyrkan ocli vid högtidligheter). I allmänhet är
vristen hög och hvälfd, och detta förhållande, som åter beror dels pä
frånvaron af hvarje hinder i vristcns normala utveckling, dels på
klackens frånvaro (till följe hvar af musklerna till och i fotbladet få sin
fullständiga öfning och styrka), ger foten och gången dess regelbundna
spänstighet.
Då nu käng-skorna fått allt det beröm, dem med rätta
tillkommer, måste vi ock, för rättvisans skull, anmärka, att de hafva ett fel,
och ett stort: de äro mot tåspetsen allt för smala, och samma käng-sko
brukas vexelvis på bägge fötterna — att de ibland brukas för korta
är icke skons fel, utan dens, som går i sådana. Men den omtalta
träng-lieten gör, att på Lappens fot, liksom på våra, tårna klämmas från
sidorna, och äfven om jag icke hos Lapparne sett eller hört talas om
nagel-trång, så har jag dock sett stor-tån krökt in mot de öfriga tårna,
lill-tån krökt och förtvinad genom klämning, samt liktornar. Man säger,
att om skorna gjordes bredare, skulle de glappa och genera gången.
Möjligt — men något litet fåfänga ligger dock i bruket af små skor:
bland Lapparne finnas äfven sprättar.
Emellertid är gången i dessa skor lätt och Lappen till rygga lägger
i dem, med korta och hastiga steg, något vaggande gäng, ofantliga
sträckor, halft springande; alltid äro de vida angenämare än våra styfva
fot-fodral, och den soin en gång begagnat dem, har af dem endast an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
