Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Psykiska och sociala egenskaper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i handel och vandel. 185
Dels sins emellan, dels till embetsmän och prester gåfvp Lapparne
skänker vid sina besök. Men de väntade alltid skänker till baka, "hvo
som ärer må äres igen", lyder lagen hos Stockfleth (sid. 28); han är
så bestämd, att Lapparne till och med ut peka hvad de vilja hafva.
Ofta är den gifna skänken, ja hela besöket, blott ett sätt att försöka
komma åt något efter längtadt föremål.
Ett sådant skänkande och åter-skänkande var fordom äfven hela
Lapparnes handel med köpmännen. P. Læstadius skildrar (I, sid. 82 ff.)
sålunda en marknad i Arvidsjaur på sin tid: "De handlande kallas i
Lappmarken Borgare (lapska Borkal, till äfventyrs synonymt med
Bir-karl). Hvar och en borgare; har sina vissa kunder, med hvilka han
handlar. Men bränvin måste fram för allt bestås, ty eljest blir handeln
ganska klen och matt. När nu en Lapp kommer till sin handelsborgare
(kund), så skall han till en vacker början hafva puorist-kokse
(välkomst-supen) först och främst, hvarom Lappen ofördröjligen påminner, derest
lians borgare synes gå för långsamt till väga med uppfyllandet af en
så ovilkorlig skyldighet. Sedan skall han hafva små vejsa, det är:
häktning, sax, syring och andra dylika småsaker, hvilket allt en borgare är
skyldig (efter gammal vana) att gratis gifva sin handels-Lapp. Å sin
sida presenterar åter denne vuossiam-pjärko (kok-kött). Detta kan bestå
af en renstek, eller en sida, bringa, bog eller dylikt, eller flera stycken
till samman. Men hvad som hos oss följer på fisken, det följer här
som en högst gifven sak på detta kok-köttet, nämligen en sup, och den
en dugtig, en riktig "kandidat-sup". Ty borgaren måste traktera ej blott
den som gaf, utan de fränder och vänner, hvilka gifvaren har med sig
som vittnen. Dock rättar borgaren å sin sida trakteringen efter
kok-köttets mängd och beskaffenhet. Här gäller ej att vara blyg eller krusa,
och nog slipper man höra: var så god ocli tackar ödmjukast, utan:
borgare, gif mig en sup, kom ihåg att jag har gifvit dig kok-kött! — Åh,
ditt kok-kött har du länge sedan supit upp, det var magert och litet.
— Ja, ja, du var stinn med små vejsa, du, så jag också vara stinn med
köttet, o. s. v., det vill säga: du är njugg att gifva små vejsa, du; så
är jag också njugg, m. m."
"När det nu ändtligen bär åstad att handla, så tar sig Lappen väl
till vara att ej sälja borgaren alla sina skinn på en gång, utan helst
ett i sönder och det af den orsak, att han för hvarje uppgjord handel
skall hafva sig åses-kokse (handels-supen). Så snart han. nu känner sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
