Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Gamla religionen: större gudomligheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218 solens (heive) dyrkan.
Hvad nu angår dessa begrepp, säger visserligen Leem (sid. 410) att
icke med Radien menas de kristnes gud, då bägge finnas särskilde
afbildade på troll-trummorna; men sambandet synes omisskänneligt. I
Radien ensam har man Gud, i Rad. Attje Fadren, den allsvåldige
verlds-herrskaren, i Rad. Kidda Christus, mennisko-blifvaren; det är Gud,
som, boende öfver himmelen, till denna ur skärselden upptager de
rättsinnade. Sjelfva namnet Radien är ju af nordiskt ursprung. Friis är af
samma åsigt, och häntyder på många sådana kristna idéer, som äfven
jag längre ned får anledning att göra. Det bela är sannolikt blott en
kristen-katolsk modifikation af och kombination med den egendomliga
läran om Åkkorna, som snart skall omtalas.
N:o 3 af gudamagterna är Beive eller Peive (finskt: päivä) — solen,
sannolikt uråldrigt föremål för tillbedjan. Hon dyrkades såsom den
gudamagt, hvilken upplyser och -uppvärmer jorden och gör att gräset
växer till renarnes föda. "Solen", säger Rehn (kap. 25), "hålla de
fölen moder för alla lefvande djur, hon konserverar deras ren-foster och
meddelar dem den naturliga värman, att de väl må trifvas".
Egentligen var det dock icke solen sjelf som framkallade gräsväxten, utan
Sola-neita = solens dotter, genom hvilken äfven frost och snö
upphörde (Jessen, sid. 63). Denna är sannolikt samma gudomlighet, som
hos Leem (sid. 411) heter Ruona-nieid eller R.-neita, hvilken styr för
de fjäll som först om våren grönska och till hvilken der före offras.
Förmodligen af språk-misstag kallas hon Radien-ncita: men då hon ock
kallas Ruona-n., så bringar det tanken på ordet ruonas = grön, hvilket
är ett rätt poetiskt namn på vårens gudinna. Friis bekräftar denna
tydning (Mythol. sid. 58). — Om solens dyrkan säger redan Olaus
Magnus (Lib. in, kap. 2) att denna skedde emedan solen under bela
sommaren lyste dem och tillförde dem ljus i stället för vintrens tjocka
mörker, och värmen i stället för den omätliga kölden.
I öfrigt berätta förf:ne följande om solens dyrkan hos Lapparne.
Midsommar afton fick hon ett stort offer, hvarvid sol-gröt (peiveri-juptse)
åts af både män och qvinnor, föregånget och efterföljdt af bön, att hon
måtte kasta ett nådigt ljus på renarna och allt hvar af de nära sig, samt
gifva en lycklig mjölk-sommar. Offret skedde på särskildt altare (en sten)
bak kåtan och till offer-cljur togos unga renar, särdeles honor, helst hvita
till färgen eller åtminstone sydde man en hvit tråd genom högra örat;
stundom offrades lin. Ingen bild uppsattes åt henne, hon fans der sjelf:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
