Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Gamla religionen: större gudomligheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAIVO-LÄRAN. 243
den ena rönnen, den ena stenen, det ena linset försvinna och deras
Haltiat likväl cvinnerligen fortlefva i slägtet".
Sådane Haltiat anser nu Castrén Seiter och Saivo hos Lapparne, och
de ined dem jemförliga hake och siatlæi samt siirtje hos Samojederne
m. 11. Altai-folk, hafva varit. Del. III sid. 180 påpekar han dock en
skilnad mellan Saivok och Haltiat. "Saivok", säger han, "äro
visserligen, i likhet med Haltiat, både naturens och menniskornas skyddande
krafter; men då Finnarncs Haltiat framträda såsom nästan alldeles
formlösa, immateriella, tilldela Lapparne sina Saivok icke allenast kropp och
gestalt, utan låta dem äfven lefva i besittning af hus och hem, hustrur,
barn och bohag". Om till detta lägges, att de uttryckligen äro de
qvarlefvande? döde förfäder eller anförvandter, att de uteslutande
tillhöra mennisko-familjer, icke andra varelser eller naturföremål, att de
icke ingripa i den omgifvande naturen på annat sätt än menniskorna
7 ansågos göra det genom sin trolldomskonst, ehuru ofullkomligare än ole,
samt att de icke blott kunna blidkas och betvingas af menniskor,
såsom vi framdeles skola se, utan äfven besittas såsom arf och ego, så är
det svårt att inse livad som ännu återstår af deras likhet med Haltiat *).
Jag kan således icke finna skäl att frångå min uppfattning af
Sai-vok ocli skall gifva ännu flera stöd derför, då jag i nästa kapitel
framställer Lapparnes fordna begrepp om odödligheten och deras gamla
be-grafningssätt.
Dess förinnan bör jag dock, till fullständigande af den egentliga
guda-läran, något omtala Lapparnes dyrkan af naturmakterna.
Att Lapparne, liksom Finnarne och andra språkligt beslägtade folk,
haft en hög vördnad för och dyrkat naturmakterna, lider väl knapt
ni°lgot tvifvel, ehuru förff:ne hafva föga att säga derom. Solen, månen,
stjernorna, åskan har jag förut omtalat; Jessen tillägger äfven (sid. 61)
herg, sjöar, väderstreck. Ett slags guddom fanns i ljus och mörker, i
morgon och afton, i löf och gräs, i skogar och vilda djur, i helsa och
skönhet, i sjukdom och tillfrisknande. Epidemierna voro ett slags onda
andar (Jessen, sid. 66), och under farsoter offrade Lapparne sig stundom
iattige. Dagningen = iddietes qvohso och mörkningen = ekkedes qvokso
) Sedan detta skrefs liar Pilis lapska Mythologi utkommit; sidd. 102—105 förekommer
<ler t’» skildring af ett slags väsen, dem Lapparne kalla Ifaldde, pl. Haldék; de svara
alldeles (ill begrepp och namn mot Finnarncs Haltia (pl. Haltiat), de äro skyddsandar.
iJermcd torde ock Castréns ofvan anförda sammanställning af Seitar och Haltiat vara
slutligen vederlagd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
