Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Odödligheten; offer; trolltrummans bruk; trollmän; qvinnan ohelig. Björnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258 damen-gare.
ära och förtärde der efter framdelen af djuret; bakdelen, hvilken det
ansågs ovärdigt eller orätt att förtära vid offcr-måltidcn, hemtogs till
husbehof. Fjellner berättar, att då den, som första gången deltog i
offer-måltid, stack första biten i mun, slog någon närvarande honom
våldsamt på munnen, under utrop: se så, nu har du smakat offerbetan!
När kött och märg voro lyckligen förtärda, dracks soppan till Gudens
ära; Niurenius säger dock (blad 39), att vid offer-kalasets slut
Lapparne öfvergöto sig alla med den soppa, i hvilken offret blifvit kokadt.
Fjellner, som sjelf sett offring verkställas, uppgifver att äfven
offeraskan ströddes på de offrandes hufvud. Så stänktes af nordboarne
offer-djurcts blod på de i offret deltagande. Äfven andra gudars skål
dracks vid samma tillfälle, förmodligen för större säkerhets skuld, att
den rätte guden skulle hedras, men i bränvin eller, när sådant icke
fanns, i vatten. Efter måltiden gjordes ånyo knäfall och bön till den
gud, åt hvilken man offrat.
Derpå samlade blot-mannen med största omsorg alla ben af det
slagtade djuret, samt lade dessa, ordnade efter deras naturliga
sammanhang, jemte de förut aflagda delarna, nämligen: nos, ögon, öron, hjerta,
lungor och könsdelar samt ett stycke kött från hvarje lem, i cn af
näfver gjord liten kista eller ask, hvilken högtidligen nedgräfdes i
jorden, eller, då offret skedde på vintern, nedsattes i snön och öfvertäcktcs
med ris och grenar. Detta kallades .Damen-gare (af Tennån, enligt
Lex. Lapp. en fordoms gud (?) oeli gare = karc — kärl, kar).
Af den gud, till hvilken man offrade, förfärdigades stundom en
liten bild af trä, och sattes denna bild = viäro-mnora (af vUiro, offer
och muora, träd) öfver damen-gare, då icke lafvc med gudabild
redan fanns. Så väl kistan, som lafven och bilden öfvcrströkos med
offrets blod i strimmor och kors; bilden korsades på bröstet och
ögonen utmärktes genom fett-klumpar *). Åt Thor uppsattes en hammare,
åt Saivok blod och fett-bestrukna stenar såsom viäro-muora. Vid sidan
af vüiro-mnora sattes clcss utom stundom en hiälde-muora (= spänn-träd),
hvilken bestod af en björkgren på hvardera sidan af bilden, bägge
samman böjda med topparna. Något dylikt omtalar äfven Tuderus (sidd.
48—50) från Sombio 1670. De offra, säger han, till en sten, en Seit;
’) Af (le forn-nordiska sagorna ser nian, att ]ia samma säll, vid offring gudabelätena af
Odins- ooli Thors-dyrkarnc bcsmordcs med ofler-djureiis fett och bakades för elden, och
att måltid hölls, s. k. "blotveitsla"; der vid druckos äfven skålar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
