Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Odödligheten; offer; trolltrummans bruk; trollmän; qvinnan ohelig. Björnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DOPET. 263
Om det är sant må lemnas der liän, ty der imot strider deras lifliga
önskan att få barn och det värde de sätta på dem, for att icke tala
om deras jemförelsevis ganska milda seder.
Offrandet var dock icke den enda heliga akt Lapparne begingo;
en sådan var äfven dopet. Väl berättar Jessen (sidd. 42—43) att de,
för att icke stöta sina gudar, brukade, såsom förberedelse till
nattvardsgång i den kristna kyrkan, på vägen dit begå ett slags nattvard
till deras egna gudar, som det hette med "Sarakka rätta mat, Saivo
bröd och Horagalles mat", bestående af kött eller ost, och sedan en
klunk ur bäcken, "Sarakka-blod, Saivo-vattcn, Iloragalles-vatten", eller i
öl eller bränvin om så bar till, under samma formulär. Men detta
valen tydlig parodi på den kristna nattvarden, och icke ursprungligt lapskt,
som dopet, laugo, hvilket jag hört uppgifvas ännu vara brukligt för
hundarne, och hvilket jag förut omtalat (sid. 205) i samband med
Lapparnes sed att i tillfälle af sjukdom döpa om sig och sina barn.
När en Lapska skulle i barnsäng samt följaktligen anbefallt sig
i S ar akk as nåd, fick hon gerna i drömmen (niäko) tillsägelse af en
jabmek hvad barnet skulle heta, eller hvilken jabmek skulle uppstå
1 detta barn; skedde detta ickc, måste fader eller vänner medelst
trumma, yxa eller bälte, eller ock någon nåid skaffa reda på rätta
namnet. När barnet var födt, fördes det snart till kyrkan och döptes
af presten; men efter återkomsten hein skulle det kristliga dopet
afrättas, ty dess förinnan ansågs barnet icke kunna ega någon lycka.
Denna tvättning kallade Lapparne same-nabma-kastates
(lapp-nainna-vätandet, dopet) till skilnad från kvist, kristem = kristningen, det kristna
dopet. Barnet helgades der igenom åt Sarakka, och voro ceremonierna
följande (enligt Jessen, sidd. 34—38), så väl vid detta dop, som då cn
person omdöptes i adde-nabma-dop. Bägge förrättades af qvinnor,
dock iick vid dop af första slaget ej någon tjenstgöra, som varit fadder
vid det kristna dopet; vanligen förrättades det af modren, helst af någon
hustru, hvilken (till följe af det vid denna förrättning begagnade ris?)
kallades risem-adne och som gaf barnet en skietto, d. v. s. en
messings-llng, skifva, spänne eller dylikt, till bevis derpå, att barnet var
befriadt frän kristendomen. (I Lex. Lapp., under riggen, sägas faddrarne
Vld det kristliga dopet gifva sådan messingsring i faddergåfva och till
lycka.) Gen-dopet förrättades alltid af en hustru, som derföre kallades
luugo-ädne eller dop-moder. Under hennes tillsyn värmde man det er-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
