Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Odödligheten; offer; trolltrummans bruk; trollmän; qvinnan ohelig. Björnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
adde-nabma dop. 265
ett dennes upplifvande i barnet, ocli der före uppgaf den döde, i sà
fall, sin sträfvan att få barnet till sig. Jessen anför en Lapp med 2,
en med 3, en ined 5, tre med 6 ocli en ined tretton namn, hvilken sist
nämde fått tre af sin moder medan lion lefde, fyra efter sin farfar, två
efter sin morbroder, ett efter en kusin, två efter mormors syster och
ett efter sin fader: allt med arf-saivok!
Leem omtalar äfven (sid. 496) sådant dop och berättar särskilt
att i badet lades albark. Sidenius (hos Ganander) säger, att vid
veder-dopet fick den döpte, jemte troll-namnet, en Nema- eller Nemoi-qvele,
d. v. s. ott slags skyddsgud eller fylgia, hvilken lian ibland kunde se
gå för sig öfver bäckar och moras, ja in i kyrkan, etc.
Rehn, Graan, Tornæus, Scheffer och Högström veta intet här om.
Det kan nu vara starkt tvifvel underkastadt om dopet är lapskt
eller om dess bruk är hemtadt från annat häll, ja till ocli med är af
kristet ursprung. Det är dock bekant, att dopet icke är egendomligt
för den kristna läran, utan redan fore henne bland åtskilliga folk varit i
bruk, specielt bland de nordiska folken; det omtalas under namnet
vatten-ösning ofta i de forn-nordiska sagorna. Sjelfva det förhållandet,
att dop-ceremonien hos Lapparne bland annat afsåg att aftvätta
kristendomen och uppkallandet af Saivok i dop-barnet, häntyder på
fiendtlig-het mot den kristna läran och ott samband med Saivok, som är allt
annat än kristet. Ceremonierna vid dopet, närvaron af den heliga
mes-singen, helgandet åt Sarakka, m. ni. äro äfven egendomliga, och, utan
att vilja med bestämdhet påstå dopet hos Lapparne vara uråldrig och
dem egendomlig sed, tror jag dock mycket tala för en sådan åsigt. —
dellner anser det likaså vara mycket gammalt, och lärer det omtalas
1 de allra äldsta sångerna.
1 sammanhang med dopet är en sak att särskilt fram hålla. 1
dop-formuläret heter det, att en viss jabmek (död) kallas att stä upp,
vara frisk och få nya lemmar; till nya namn valde man de döda
förfädrens, hvilka man ansåg fortfara under jorden; nyss ofvan säges
att genom dröm för modren uppenbarades, hvilken död soin skulle
uppslå i barnet; Sarakka hade mycket med saken att göra, och hennes
lik-S""1 de andra akkornas stora betydelse vid menniskans daning har redan
blifvit omtalad. Lägga vi allt detta samman, synes det tyda pä
själa-^ ändring, åtminstone så långt soin i forn-nordisk folktro talas om sådan,
nämligen att menniskor kunna åter-födas: veni endrbornir, att en men-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
